Vietnams ekonomi

• Hög tillväxt och en kraftig minskning av inkomstfattigdomen har dramatiskt förändrat Vietnam sedan den ekonomiska reformpolitiken inleddes för 25-30 år sedan.
• Vietnams tillväxttakt har sjunkit från de guldkantade åren kring millennieskiftet till dryga 5 % för 2014. Bedömare anser att denna tillväxttakt borde ligga på 7-10 %. Detta i och med Vietnams exceptionella läge med över 60 % av befolkningen yngre än 35 år, en pågående urbanisering (70 % av befolkningen lever fortfarande på landsbygden) och en motiverad och konkurrenskraftig arbetskraft som fortsätter att växa.
• Att hålla nere inflationen för att skapa ett stabilt makroekonomiskt klimat har Vietnam lyckats väl med. Med en tydlig ambition att få bukt med sina makroekonomiska problem har staten lyckats få ned inflationen från 2011 års nivåer om 20 % till dagens 3-6 %. Den vietnamesiska valutan VND har under 2000-talet gradvis försvagats mot dollarn, men sedan 2011 har den legat relativt stabilt. President Sangs uttalande att ”lower growth rates are an acceptable price to pay for macroeconomic stability” beskriver väl partiets strategi.
• Problemen i den vietnamesiska ekonomin kan sammanfattas i de två förkortningarna SOE (State-owned enterprises) och NPL (non-performing loans). En gigantisk och ineffektiv statlig sektor, lättåtkomliga krediter och politiker med personliga ekonomiska intressen i den förstnämnde och med kontroll av allokeringen i den sistnämnde har visat sig förödande.
• Handel och investeringar är fortsatt drivkraften i ekonomin. Exportintäkterna hålls robusta tack vare stadiga investeringar, särskilt inom produktionssektorn, och Vietnam ses fortfarande som ett intressant land att investera i.
• En stor del av Vietnams produktion består av varor och tjänster med lågt förädlingsvärde. På sistone så bedömer internationella institut att arbetares produktivitet bidrar till en mindre andel av tillväxten än tidigare – ett orosmoment för landets långsiktiga utveckling.
• Externa bedömare efterlyser mer fokus på betydelsen av att öka landets teknologiska kunskap och humankapital samt vikten att reformera företags- och banksektorn.