Meny

Lagen om konsulära katastrofinsatser

Lagen om konsulära katastrofinsatser (2010:813) reglerar vilket ansvar staten har för att bistå ett stort antal personer med anknytning till Sverige som drabbas av en kris- eller katastrofsituation utomlands. Lagen fastslår att den enskilde ska stå för kostnaderna om staten tvingas ingripa vid en konsulär kris utomlands.

Utrikesdepartementet och de svenska ambassaderna arbetar idag aktivt med sin krisberedskap. UD har byggt upp en organisation som är förberedd på att hjälpa svenskar som drabbas av större kriser och katastrofer utomlands. Det finns också en hög krismedvetenhet på UD och ambassaderna. Organisationen är byggd för att vara nåbar, flexibel och snabbt kunna agera vid olika kriser.

Lagen fastslår att den enskilde ska stå för kostnaderna om staten tvingas ingripa. I praktiken handlar det om resekostnader och eventuella hälso- och sjukvårdskostnader som direkt kan kopplas till den enskilde resenären. Att detta ansvar är klargjort på förhand innebär att inga blanketter för ansökan om ekonomiskt bistånd måste fyllas i vid en evakuering. Återkrav sker i efterhand av Kammarkollegiet. Resenärens kostnader ska kunna täckas av en bra reseförsäkring.

Regeringen fattar beslut om en konsulär katastrofinsats ska genomföras. Ett sådant beslut kräver att många med anknytning till Sverige drabbas, att situationen utgör eller snabbt kan komma att utgöra en fara för livet och att resenärer inte på något sätt kan ta sig hem på egen hand eftersom försäkringsbolag, resebolag och andra aktörer inte längre kan hjälpa till. Det handlar om en händelse som är så stor att vanliga resurser inte räcker till. Då först kan det bli aktuellt för staten att utföra en evakuering till en säkrare plats i närområdet eller till Sverige.

Senast uppdaterad 29 jun 2017, 07.48