- Svenska
Basfakta
Konstitutionellt namn: Republiken Nordmakedonien (kortform: Nordmakedonien)
Som ett resultat av Prespa-avtalet mellan Grekland och Makedonien bytte landet namn från Republiken Makedonien till Republiken Nordmakedonien (Република Северна Македонија) för användning såväl ut- som inrikes. Avtalet trädde i kraft den 12 februari 2019. Sverige erhöll den 15 februari 2019 en officiell förfrågan om att hädanefter tillämpa landets nya namn i samtliga sammanhang.
Självständighet: 8 september 1991
Huvudstad: Skopje (474,889 inv.)
Areal: 25 713 km2
Angränsande länder: Serbien, Kosovo, Bulgarien, Grekland och Albanien
Större städer: Kumanovo (76 275), Bitola (86 528), Prilep (73 814) och Tetovo (72 944)
Folkmängd: 1,832 miljoner (enligt den senaste folkräkningen från september 2021). Etniska makedonier (58 procent), albaner (25 procent), turkar (4 procent), romer (4 procent), serber (1,5 procent) och vlaker (0,5 procent)
Språk: Makedonska (officiellt), albanska (lag som stärker albanskans ställning trädde i kraft 2019, som de facto, om inte officiellt, blir ett andra officiellt språk), serbokroatiska, turkiska och romani
Religion: Det finns ingen statsreligion, men ortodox kristendom och islam är de största religionerna. Andra religioner som judendom finns representerade, dock i mindre omfattning
Statsskick: Republik
Statschef: President Stevo Pendarovski (maj 2019) (val i två omgångar äger rum den 24 april respektive den 8 maj 2024)
Regeringschef: Premiärminister Talat Xhaferi (övergångsregering januari 2024, val hålls den 8 maj 2024)
Utrikesminister: Bujar Osmani
Tid: GMT +1
Valuta: Denar (MKD)
BNP: 14,3 miljarder USD (2023)
BNP/capita: 7831 USD (2023)
Tillväxt: 2,3 procent (2023)
Handelsbalans: -3268 miljoner EUR (2024)
Utlandsskuld:11,57 miljarder USD (2022)
Makedonien är även benämningen på en historisk och geografisk region i sydöstra Europa med en area på cirka 67 000 kvadratkilometer och en befolkning på 4,9 miljoner. Det historiska Makedonien avgränsades i väster av Ohridsjön vid den albanska gränsen. I öster gick gränsen vid de bulgariska Rodopibergen, i söder vid Egeiska havet och Pindosbergen i Grekland, och i norr vid Šarbergen på gränsen till Kosovo.
Det historiska Makedonien var alltså avsevärt större än det som idag utgör Nordmakedonien. Det ursprungliga territoriet är idag delat mellan tre stater. Den del som idag utgör Nordmakedonien kallas ibland Vardar-Makedonien. Den grekiska delen benämns ibland Egeiska Makedonien och den bulgariska kallas emellanåt Pirin-Makedonien. Regionen var under 500 år en del av det osmanska riket, något som än i dag sätter sin prägel på Nordmakedonien, inte minst på arkitektur, musik, religion och mat. Även Bulgarien, Serbien och Grekland har gjort anspråk på den makedonska traditionen och gör det fortfarande i viss utsträckning.
För allmänheten kom namnet i bruk först 1893, då en grupp unga intellektuella grundade ”Interna makedonska revolutionära organisationen” (VMRO). Organisationens ledare krävde ett autonomt Makedonien inom det osmanska riket med mottot ”Makedonien för makedonierna”. Den 2 augusti 1903 inledde VMRO en öppen revolt vid namn Ilindenupproret mot osmanerna. Revolten hade till en början vissa framgångar och stora områden kom under upprorsmännens kontroll, varpå de snabbt upprättade en republik med säte i den lilla staden Kruševo, ca 60 km söder om Skopje. Republiken Kruševo levde emellertid i blott elva dagar, och i oktober 1903 hade den osmanska hären slagit ner revolten.
Efter Balkankrigen 1912–1913 delades regionen Makedonien mellan Grekland, Serbien och Bulgarien. Efter första världskriget kom Vardar-Makedonien att ingå i den nya sydslaviska statsbildning som först kallades för Serbernas, Kroaternas och Slovenernas Kungadöme och senare ändrade namn till Kungadömet Jugoslavien.
I augusti 1944 utropades Demokratiska Makedonien som nation för de etniska makedonierna i Federativa Demokratiska Jugoslavien. Makedonska formaliserades som makedoniernas språk och 1945 ändrades namnet till Folkrepubliken Makedonien. Vid utropandet av Federativa Socialistiska Republiken Jugoslavien år 1946, ingick Makedonien som en av sex republiker. År 1963, när Jugoslavien ändrade namn till Socialistiska Federativa Republiken Jugoslavien, ändrades Makedoniens namn en tredje gång till Socialistiska Republiken Makedonien.
I samband med Jugoslaviens sammanbrott utropade Makedonien den 8 september 1991 sin självständighet, nu under det konstitutionella namnet Republiken Makedonien (Republic of Macedonia). Detta skedde sedan Slovenien och Kroatien förklarat sig självständiga några månader dessförinnan.
En folkomröstning hölls om självständighet som fick stöd från en överväldigande majoritet av befolkningen, men bojkottades av många etniska albaner. Utträdet ur den Jugoslaviska Federationen skedde fredligt. Makedonien var den enda av alla republiker i forna Jugoslavien som lyckades hålla sig helt utanför de väpnade konflikterna vid Jugoslaviens sammanbrott under 1990-talet. Makedoniens konstitutionella namn mötte starka protester från Grekland, som menade att namnet ”Republic of Macedonia” implicerade ett territoriellt anspråk på den norra grekiska provinsen Makedonien.
Den 30 juli 1992 lämnade Makedonien in sin ansökan om medlemskap i FN, men invalet kom att dröja nästan ett år med anledning av de grekiska protesterna. Den 8 april 1993 röstades, som en tillfällig kompromisslösning, Makedonien in som FN:s 181 medlem under det provisoriska namnet fYRoM (former Yugoslav Republic of Macedonia).
Dock betonades i FN-resolutionen att termen fYRoM var en tillfällig referens – inte ett namn – till dess att namnfrågan var avgjord bilateralt.
Kort efter medlemskapet i FN erkändes Makedonien av ett stort antal stater, däribland samtliga EG-länder förutom Grekland. Bulgarien blev i februari 1992 det första landet att officiellt erkänna Makedonien. Namnfrågan med Grekland var i ett kvartssekel olöst. Ett särskilt FN-sändebud försökte finna en kompromissformel på namnet.
I samband med Kosovokriget 1999 kom cirka 350 000 kosovoalbanska flyktingar till landet. Detta ledde till en viss destabilisering och 2001 blossade en väpnad konflikt upp mellan albanska rebeller och makedonska regeringsstyrkor. Efter stort internationellt engagemang slöts ett fredsavtal i staden Ohrid i augusti 2001 med överenskommelser om förbättrad etnisk balans och ökade rättigheter för minoriteterna (det så kallade ”Ohridavtalet” som på engelska benämns OFA – ”Ohrid Framework Agreement”) och detta stabiliserade situationen.
Våren 2001 ingick Makedonien ett så kallat stabiliserings- och associeringsavtal med EU och i mars 2004 lämnade man in en ansökan om medlemskap. 2005 beslutade Europeiska rådet att ge Makedonien status som kandidatland. Samma år blev Makedonien även medlem i Natos Partnerskap för Fred, ett förtroendeskapande initiativ, riktat mot europeiska- och f.d. Sovjetstater utanför organisationen. EU-kommissionen rekommenderade i oktober 2009 att Makedonien skulle få börja förhandla om EU-medlemskap, men det skulle komma att ta ytterligare 10 år innan klartecken att starta själva förhandlingarna gavs.
2014 ägde ett parlamentsval rum där partiet VMRO-DPMNE bildade regering tillsammans med det albanskdominerade partiet DUI (översatt och utskrivet Demokratiska Integrationsunionen). Det socialdemokratiska oppositionspartiet SDSM ansåg dock att valet inte gått rättvist till och hävdade att valresultatet därför inte var legitimt, vilket resulterade i att partiet bojkottade parlamentets arbete.
I februari 2015 försämrades det politiska läget ytterligare när oppositionen började offentliggöra inspelningar som visade på ett omfattande maktmissbruk av högt uppsatta tjänstemän och politiker. Med stöd från Europaparlamentet och EU-kommissionen kom de fyra största partierna i parlamentet fram till en överenskommelse om att de avslöjade maktmissbruken skulle utredas och att nyval skulle hållas.
Den 12 april 2016 benådade den sittande presidenten Gjorge Ivanov på egen hand 56 av de personer som var inblandade i avlyssningsskandalen. Detta medförde kraftfulla reaktioner från allmänheten och folkliga protester i Skopje.
Den 11 december 2016 hölls nyval till parlamentet efter att ha skjutits upp vid två tillfällen. Inget av partierna fick någon klar majoritet men oppositionsledaren från SDSM gavs mandatet att inleda regeringsförhandlingar.
Under våren 2017 kulminerade situationen. Under flera månader hade den sittande presidenten Ivanov vägrat att ge mandat till SDSM att bilda regering. Processen fortsatte med att Talat Xhaferi, den första av albansk etnicitet, valdes till talman. I anslutning till detta stormades parlamentsbyggnaden av ultranationalistiska makedonska demonstranter.
Vad man då trodde var en demonstration som hade gått överstyr, har i efterhand visat sig vara en attack på parlamentet, planerad och utförd av högt uppsatta representanter från VMRO-DPMNE och andra delar av förvaltningen (polis, säkerhetstjänst) i ett försök att behålla makten. Detta lyckades inte, men ett hundratal personer, däribland flera politiker, misshandlades grovt. Efter kraftfulla internationella reaktioner från EU och USA tvingades president Ivanov slutligen att ge regeringsmandatet till Zaev. Den 31 maj 2017 röstades en ny regering fram i parlamentet, bestående av socialdemokratiska SDSM och makedonskalbanska partierna DUI och "Alliansen för albaner" (AfA). Regeringen fick då 62 av 120 mandat i parlamentet.
Sommaren 2017 tillträdde den nye premiärministern Zoran Zaev och ett intensivt arbete påbörjades för att åstadkomma en förbättring av relationerna med andra länder liksom arbetet med nödvändiga reformer inom landet.
I augusti 2017 ingicks ett avtal mellan Nordmakedonien och Bulgarien med benämningen ”Treaty on friendship, good neighbourliness and cooperation” (översatt Vänskapsavtalet) med syftet att förbättra det tidigare spända förhållandet mellan länderna.
I juni 2018 ingicks det så kallade ”Prespa-avtalet” med Grekland. Detta ledde till att landet i februari 2019 – efter att båda länderna ratificerat avtalet – formellt kunde byta namn till ”Republiken Nordmakedonien” (med kortformen ”Nordmakedonien”). För Nordmakedonien krävdes en grundlagsändring som två tredjedelar av parlamentet röstade för. Genom namnändringen upphörde Grekland med blockeringen av Nordmakedoniens väg in i Nato och EU.
Arbetet med Prespa-avtalet kom att uppmärksammas stort internationellt eftersom det öppnade för Nordmakedonien att gå vidare med sina medlemskapsambitioner för EU och Nato. Under 2019 tog landet därför emot en rad besök av regeringschefer, utrikesministrar, kungligheter, liksom Påve Franciskus, som visade sitt stöd till förbättringen av grannskapsrelationerna.
2.1 Statsskick
Nordmakedonien är en parlamentarisk demokrati.
Val till parlament och kommuner hålls vart fjärde år, medan presidenten väljs för en femårig mandatperiod i taget. Parlamentet består av 120 platser samt upp till ytterligare tre som väljs av utlandsmakedonier. De politiska partierna är etniskt homogena och scenen domineras av etniska makedonier och albaner. Sedan självständigheten har landet styrts av olika koalitionsregeringar med antingen det makedonskdominerande konservativa partiet VMRO-DPMNE eller det makedonskdominerade socialdemokratiska partiet SDSM i ledningen. Albanskdominerade DUI har suttit med i regeringskoalitionen med något av de två stora makedonska partierna sedan 2002, med undantag för perioden 2006-2008.
Det senaste valet som ägde rum var lokalvalen 2021. Det högerkonservativa oppositionspartiet VMRO-DPMNE gick starkt framåt vilket också föranledde premiärminister Zaevs avgång. Med Zaevs stöd nominerades vice finansministern Dimitar Kovačevski till ny partiledare och därmed till ny premiärminister.
I det senaste parlamentsvalet (2020) blev resultatet en vänster-centristisk allians ledd av SDSM tillsammans med de albanska partierna DUI och Alternativa. I uppgörelsen ingick ett löfte om att en albansk företrädare bör få tillträda premiärministerposten de sista 100 dagarna innan nästkommande val. Denna överenskommelse arbetades fram som ett kompromissförslag för att gå DUI till mötes.
2.2 Övergångsregering, presidentval och parlamentsval 2024
Nordmakedonien håller president- och parlamentsval under 2024. Den första valomgången i presidentvalet äger rum den 24 april med sju presidentkandidater. Om ingen av kandidaterna får mer än 50 procent av rösterna hålls en andra valomgång (vilket är förväntat). Den andra valomgången i presidentvalet, mellan de två största kandidaterna, äger rum parallellt med parlamentsval den 8 maj. Ett valdeltagande på minst 40 procent krävs för att presidentvalet ska vara giltigt.
I mitten av februari 2024 tillkännagav respektive partier sina kandidater inför presidentvalet den 24 april 2024. De kandidater som officiellt utnämnts är Stevo Pendarovski (SDSM), Gordana Siljanovska-Davkova (VMRO-DPMNE), Bujar Osmani (DUI), Arben Taravari (’Worth it’ koalitionen), Maksim Dimitrevski (ZNAM), Biljana Vankovska (LEVICA) och Stevcho Jakimovski (GROM). Den sistnämnda kandidaten har sedermera upptagits på USA:s svartlista i samband med korruptionsanklagelser.
Den 28 januari 2024 godkände parlamentet landets tredje övergångsregering sedan 2016, i enlighet med det så kallade Przino överenskommelsen från 2015 som innebär att det största oppositionspartiet tar över ett antal ministerposter 100 dagar före ordinarie val. Övergångsregeringens huvudsakliga uppgift är att säkerställa att rättvisa och demokratiska parlamentsval kan hållas.
Posten som premiärminister i övergångsregeringen tilldelades Talat Xhaferi (DUI), parlamentets före detta talman. Xhaferi blev därmed landets första albanska politiker att inneha premiärministerposten. Den ovan nämnda överenskommelsen mellan SDSM och DUI respekterades således. I övergångsregeringen tog oppositionspartiet VMRO-DPMNE över posterna som inrikesminister och social- och arbetsmarknadsminister. Titeln som förste vice premiärminister flyttades från Artan Grubi (DUI), minister för politiska system och förbindelser mellan de etniska grupperna, till Bojan Marichikj (SDSM), vice premiärminister för Europafrågor.
Nordmakedonien är ett av Europas fattigaste länder och hamnar på plats 78 på UNDP:s utvecklingsindex (2021/22).
Världsbankens rapport för våren 2023 visade att arbetslösheten låg på 14,4 procent. Bland unga var siffran 31,8 procent, vilket är mer än dubbelt så högt jämfört med genomsnittet för samma siffra i EU. Tillväxten under 2000-talet har fram till den ekonomiska krisen varit relativt god (4–5 procent). Enligt IMF hade Nordmakedonien 2023 en tillväxt på 2,3 procent.
Energikrisen till följd av det ryska aggressionskriget i Ukraina har haft en inbromsande effekt på återhämtningen efter pandemin. Utmaningar återstår i form av en hög inflation, hög arbetslöshet bland unga, brist på utländska investeringar och en stigande skuldsättning.
År 2023 låg BNP per capita på 7831 USD enligt Världsbanken. I relation till andra länders BNP per capita i regionen placerar sig Nordmakedonien bättre än Kosovo, men sämre än Albanien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Kroatien, Montenegro och Serbien.
År 2024 låg underskottet i handelsbalansen enligt IMF på 3268 miljoner EUR. Utlandsskulden beräknades av Världsbanken 2022 ligga på 11,57 miljarder USD. Den offentliga skulden uppgår enligt landets finansdepartement till 51 procent av BNP, dock används andra definitioner än vad som är brukligt inom EU för att bestämma den offentliga skuldsättningen.
Nordmakedoniens största exportvaror är kemikalier, elektronisk utrustning, kläder, järn och stål. Nordmakedonien exporterar främst till Tyskland, Italien, Bulgarien och Grekland. Nordmakedonien importerar främst olja, transportutrustning, verkstadsprodukter, kemikalier och livsmedel. Nordmakedonien importerar främst från från Grekland, Tyskland, Storbritannien och Bulgarien.
Naturtillgångarna utgörs främst av mineraler (krom, mangan, zink och bly samt icke obetydliga förekomster av brunkol) och viktiga exportvaror är järn och stål, textil, tobak samt livsmedel.
Handeln med Sverige är relativt blygsam. Under 2023 var importen 392 miljoner kr och exporten från Sverige till Nordmakedonien ca 263 miljoner kr. Av Nordmakedoniens totala handel sker mer än hälften med EU. De största enskilda handelspartnerna är Tyskland, Serbien, Bulgarien, Grekland och Tjeckien. Av exporten går en stor andel till grannländerna (Serbien, Kosovo, Grekland och Bulgarien).
De utländska direktinvesteringarna har historiskt sett varit små i Nordmakedonien i jämförelse med andra länder på Balkan men har på senare tid visat en uppåtgående trend.
År 2022 var den förväntade levnadsåldern i Nordmakedonien 74,5 år och 15 procent av befolkningen var äldre än 65 år. Läs- och skrivkunnigheten i landet är utbredd; 98 procent av den vuxna andelen av befolkningen och 99 procent av den yngre andelen av befolkningen kan läsa och skriva (2015).
Nordmakedoniens främsta utrikespolitiska mål har sedan lång tid tillbaka varit medlemskap i Nato och EU.
Nato-processen låg länge i malpåse sedan landet i april 2008 nekades inträde med hänvisning till den olösta namnfrågan med Grekland. I och med ”Prespa-avtalet” hävde Grekland sitt veto.
Nordmakedonien kunde också i februari 2019 skriva på ett anslutningsprotokoll till Nato. Nordatlantiska fördraget ratificerades av det makedoniska parlamentet 11 februari 2020, och landet blev fullvärdig medlem 27 mars 2020, efter att Spanien som sista land också ratificerat anslutningsprotokollet. Nordmakedonien är Natos 30:e medlemsstat.
4.1 Vägen till EU-medlemskapsförhandlingar
Relationen till EU grundas på ett stabiliserings- och associeringsavtal
(SA-avtal) som undertecknades år 2001. I december 2005 fick Nordmakedonien status som kandidatland. EU-kommissionen rekommenderade i oktober 2009 att Nordmakedonien skulle få börja förhandla om EU-medlemskap.
Medlemsländerna kunde emellertid inte nå konsensusbeslut i denna fråga – främst på grund av grekisk blockad och bulgariska invändningar, men senare även på grund av Nordmakedoniens negativa utveckling gällande rättsstatens principer och landets demokratiska utrymme. Den stora avlyssningsskandalen och akuta politiska krisen år 2015 medförde att EU-rekommendationen om förhandlingsstart i praktiken frystes.
År 2018 bedömde Kommissionen att landet hade åstadkommit förbättringar inom för EU viktiga områden och avgav rekommendation till Europeiska rådet om att låta landet inleda medlemskapsförhandlingar.
Europeiska rådet konstaterade dock i juni 2018 att det fanns utsikter att först vid toppmötet i juni 2019 besluta om ett datum för att inleda medlemskapsförhandlingar, förutsatt att landet genomförde ytterligare reformer.
Som en följd av detta antog regeringen ytterligare en ny reformagenda kallad ”Plan 18”. Den nya reformagendan fokuserade på rättsväsendet, säkerhetstjänsten offentlig förvaltning, och bekämpning av korruption och organiserad brottslighet.
I maj 2019 rekommenderade Kommissionen i sin landrapport återigen att medlemskapsförhandlingar skulle inledas mellan EU och Nordmakedonien. Detta var den tionde rekommendationen sedan landet gavs kandidatlandsstatus år 2005.
Trots detta kunde förhandlingar inte inledas, eftersom EU-länderna inte kunde enas vid toppmötet i oktober. Parallellt kom också önskemål om att reformera hela utvidgningsprocessen, ett arbete som fordrade ytterligare tid och ansträngningar innan EU:s medlemsstater skulle kunna ta beslut om att öppna förhandlingar med Nordmakedonien.
Det uteblivna beslutet hösten 2019 möttes av starka reaktioner både från Nordmakedonien och andra EU-länder. Premiärminister Zaev, som satsat mycket politiskt kapital på att göra framsteg i EU-processen, beslutade att avgå och utlysa nyval till den 12 april 2020 (som sedermera försenades pga. COVID-19-pandemin).
Beslut om att inleda medlemskapsförhandlingar med Nordmakedonien och grannlandet Albanien togs till slut i mars 2020 efter att en ny utvidgningsmetodologi beslutats av EU:s medlemsländer.
EU-beslutet i mars innehöll emellertid en unilateral deklaration med krav från Bulgariens sida, vilket sedermera utvecklades till att Bulgarien blockerade förhandlingsstarten för Nordmakedonien.
4.2 "Det franska förslaget" 2022 och krav på konstitutionsförändringar
Vetot utlöstes enligt Bulgarien av att Nordmakedonien inte implementerat vissa delar av Vänskapsavtalet från 2017. Bilaterala spörsmål om historia, språk och identitet ledde till ett fryst läge som varade fram till och med juli 2022 då Bulgarien gick med på att häva sitt veto i utbyte mot att Nordmakedonien förde in bulgarer som en av minoriteterna i sin konstitution. Denna överenskommelse förhandlades fram under Frankrikes ordförandeskap i EU, varför den i folkmun refereras till som ”det franska förslaget”.
Den inrikespolitiska utvecklingen har sedan 2022 dominerats av politisk turbulens med stark polarisering mellan opposition och regering främst med anledning av det bland befolkningen impopulära ”franska förslaget”. VMRO-DPMNE har kritiserat regeringen för bristande förankring av överenskommelsen och sökt positionera sig som en beskyddare av makedonsk stolthet och identitet i kontrast till SDSM och DUI.
Under juli 2022 höll EU en första internationell regeringskonferens (IGC) med Nordmakedonien (och Albanien) där förhandlingarna om ett EU-medlemskap öppnades efter 17 års väntan. En andra IGC kommer att hållas först efter att konstitutionsändringarna skett. Först då kan anslutningsförhandlingarna inledas för Nordmakedoniens del.
Den utdragna processen att nå fram till förhandlingsstart har lett till ett minskat stöd för EU bland befolkningen. En allmän uppgivenhet om utsikterna för ett EU-medlemskap och en misstro mot politiker råder. Därtill har situationen bidragit till ökade spänningar mellan Nordmakedonien och Bulgarien samt mellan regering och opposition. Det krävs två tredjedelars majoritet i parlamentet (80 av 120 röster) för att rösta igenom konstitutionsändringarna. I dagsläget saknas en sådan majoritet. VMRO-DPMNE motsätter sig konstitutionsändringarna med hänvisning till att de sker på bulgariskt ”diktat”. Partiledaren Hristijan Mickoski har i media gett uttryckt för att han kommer vilja omförhandla villkoren med Bulgarien om VMRO-DPMNE kommer till makten efter valet, något som torde vara svårt att få gehör för både i Sofia och i EU. Samtidigt står det klart att VMRO förstår detta och kanske snarare avser söka någon form av ”ompaketering” av överenskommelsen. Det skulle kunna handla om garantier för att inga ytterligare veton presenteras, försäkringar om att inga kompromisser ska avkrävas landet vad gäller dess historia, identitet och språk samt att Bulgarien å sin sida skulle behöva vidta åtgärder för att stärka den inhemska makedonska minoritetens rättigheter.
Målbilden för SDSM- och DUI-regeringen är ett EU-medlemskap år 2030. Screeningprocessen med Nordmakedonien och Albanien påbörjades redan 2018 då Kommissionen fullföljde en genomgång av EU:s acquis för samtliga kapitel (en så kallad ”utforskande” del). Betydande framsteg har gjorts sedan dess. I september 2022 inledde Kommissionen screeningprocessen med Nordmakedonien enligt den nya utvidgningsmetodologin, där tematiska kluster av kapitel gås igenom. Screeningen avslutades i december 2023. I dagsläget är cirka 40-45 procent av landets lagstiftning EU-harmoniserad.
5.1 Besöksutbyte
Under det svenska ordförandeskapet i EU under det första halvåret 2023 var besöksutbytet mellan Sverige och Nordmakedonien rekordstort med totalt sju besök i båda riktningarna. Utrikesminister Bujar Osmani och vice premiärminister för Europafrågor Bojan Marichikj besökte under varsin resa Sverige i mars. Från Sveriges sida besökte statssekreterare Christian Danielsson Nordmakedonien i april och EU-minister Jessika Roswall gjorde ett besök i maj. I februari 2023 var styrgruppen för det unika demokratifrämjande samarbetet mellan Riksdagen och Sobranie (det makedonska parlamentet) i Skopje, och i maj åkte de makedonska parlamentarikerna till Stockholm. Arbetsmarknadsminister Jovana Trenchevska och statssekreterare Drita Abdiu Halili besökte också Stockholm i maj inom ramen för ett jämställdhetsprojekt som Sida stödjer.
5.2 Sverige i Nordmakedonien
Den 8 april 1993 valdes Nordmakedonien in i FN. Diplomatiska förbindelser mellan Sverige och Nordmakedonien etablerades formellt den 20 december 1993 då diplomatiska noter utväxlades. Samma år öppnade Sverige ett honorärt generalkonsulat i Skopje. Trettio år av diplomatiska förbindelser mellan Sverige och Nordmakedonien firades 2023, med ett Luciafirande med drygt 500 gäster, i närvaro av President Pendarovski.
År 1999 inledde Sverige sitt utvecklingssamarbete med Nordmakedonien och samma år uppgraderades honorärkonsulatet i Skopje till ett sektionskontor (kombinerat konsulat/biståndskontor). Det svenska bilaterala biståndet till Nordmakedonien fasades ut vid årsskiftet 2012/2013 i samband med de försämrade politiska förhållandena i landet, men sedan 2017 har biståndet återupptagits och gradvis ökat. Reformsamarbetet sker inom ramen för Strategin för Västra Balkan och Turkiet 2021-2027.
Den 25 augusti 2005 invigdes Sveriges ambassad i Skopje. Ambassadens inriktning är numera politisk bevakning, reformsamarbete, främjande, konsulära ärenden samt migrations- och viseringsfrågor. Sedan Norges ambassad i Skopje stängde den 1 juli 2012 är Sverige det enda nordiska land som finns representerat med ambassad i Nordmakedonien.
Sverige stödjer Nordmakedoniens EU-närmande och hör till de länder som under åren delat Kommissionens bedömning att landet är redo att påbörja medlemskapsförhandlingar med EU. Sverige är den näst största bilaterala givaren i Nordmakedonien bland EU-medlemsstaterna. År 2024 uppgår stödet till ca 85 miljoner kr.
Under den väpnade konflikten år 2001 var Sverige ordförandeland i EU och utrikesminister Anna Lindh gjorde flera besök i landet i syfte att stödja framförhandlandet av Ohrid-avtalet. Efter att avtalet hade trätt i kraft bidrog Sverige till den polisstyrka (EUPOL PROXIMA) som fick till uppgift att övervaka avtalets implementering.
Ett 15-tal svenska företag såsom Ericsson, ABB, Epiroc, Volvo Trucks, SKF, Oriflame och Astra Zeneca finns representerade med försäljningskontor i Nordmakedonien. Även det svenska dialysföretaget Diaverum (tidigare Gambro) finns på plats i landet. Nordmakedoniens mineraltillgångar är intressanta för svenska företag i verktygs- och utrustningssektorn, samt i begränsad mån för gruvnäringen. Sedan 2018 har det svenska konfektyrföretaget Nick’s etablerat sig i landet med en fabrik i Bitola, med en tillverkningskapacitet på uppemot 40 miljoner konfektionsprodukter per år och med ett hundratal anställda.
Ett annat svenskt ”start-up”-företag som har valt att etablera sig i Nordmakedonien är IT-konsultingföretaget Polar Cape som under 2023 expanderade sin verksamhet i landet. Företaget ett hundratal anställda och har angett möjligheten att på kort tid rekrytera kompetent IT-personal samt det så kallade ”near shore”-konceptet som två av nyckelfaktorerna till företagets framgångssaga i Skopje.
Företagen beskriver att de ser potential i Nordmakedonien givet tillgången till kvalificerad arbetskraft, låga kostnader och för tillverkare även närheten till hamnen i Thessaloniki.
Sedan december 2009 kan medborgare från Nordmakedonien resa in i och vistas i Schengenområdet i tre månader utan visum. Ambassadens migrationsavdelning hanterar uppehålls- och arbetstillståndsärenden för medborgare från Nordmakedonien, och därutöver även från Albanien, Kroatien och Kosovo.
5.3. Nordmakedonien i Sverige
I början av 1960-talet rekryterade flera svenska företag, bland annat Volvo och Trelleborgs Gummifabrik samt textilindustrin i Borås arbetskraft från Nordmakedonien (då del av Jugoslavien). Sedan dess finns starka makedonska band till Sverige.
De utvandrade makedonska familjerna är idag främst bosatta i södra och sydvästra Sverige och den makedonska diasporan i Sverige uppgår till någonstans mellan 10 000–20 000 personer beroende på vem man frågar och om man räknar in andra och tredje generationens makedonier i siffran (de som kom på 1960-talet registrerades aldrig som ”makedonier” utan som jugoslaviska medborgare, vilket gör statistiken svårbedömd).
Nordmakedonien öppnade sin ambassad i Stockholm år 1993.