Polen är en republik. Parlamentet har två kamrar, Sejmen där det egentliga lagstiftningsarbetet sker och Senaten som närmast har en kontrollfunktion. Sejmen har 460 ledamöter som väljs i direkta, proportionella val och Senaten 100 ledamöter som väljs i enmansvalkretsar. Mandatperioden är 4 år för båda kamrarna. Presidentval äger rum vart femte år.
Lag och Rättvisa (PiS) segrade i parlamentsvalen i oktober 2019 och bildade en majoritetsregering för andra mandatperioden i följd. Mateusz Morawiecki är premiärminister. Andrzej Duda är landets president sedan i augusti 2015.
Polens ekonomi var 2019 bland de snabbast växande i EU, och under 2020 en av de ekonomier som drabbades minst av pandemin. Landets BNP-tillväxt hade före pandemin uppgått till mellan 1 och 7 procent sedan EU-inträdet 2004, och den positiva tillväxttakten fortsatte även under globala finanskriser. Polen hade fram till pandemiåret 2020 haft oavbruten BNP-tillväxt under 28 år. Potentialen för fortsatt tillväxt var god. Polens BNP per capita motsvarar endast drygt 75 procent av EU-genomsnittet (2021).
Återhämtningen efter pandemin har gått snabbare än väntat, bland annat på grund av snabb digitalisering och omställning till verksamhet online. Omfattande ekonomiska stödpaket om över 200 miljarder PLN (mer än 10 procent av BNP) räddade många arbetsplatser och arbetslösheten fortsatte att ligga på en låg nivå. Samtidigt ökade dock budgetunderskottet kraftigt. Kriget i Ukraina har drabbat grannlandet Polen på flera sätt. Bland annat har landet tagit emot ett stort antal flyktingar. Detta har satt den polska ekonomin, socialsystem och hälsovård under tryck men också fyllt luckor på arbetsmarknaden och bidragit till en ökad konsumtion. Bland annat har ukrainska medborgare etablerat över 10 000 företag sedan krigets början, mest inom service. Det höga kostnadsläget på energi och livsmedel men också på insatsvaror som gödsel som kriget medfört, har emellertid drabbat stora delar av befolkningen, särskilt utsatta grupper inkl. polska småföretagare och småjordbrukare. Ekonomer förutspådde i oktober 2022 att inflationen skulle nå 18 procent på årlig bas (1,7 procent per månad).
Grunden för den polska ekonomin är dock stabil, inte minst tack vare att landet genomgick omfattande strukturella reformer från plan- till marknadsekonomi i början av 1990-talet. Den polska ekonomin är idag väl diversifierad och har en stor privat sektor där majoriteten av företagen är små och medelstora, varav den stora inhemska marknaden försörjer de flesta, samtidigt som ett antal stora statliga företag dominerar strategiska sektorer som t.ex. den viktiga energisektorn.
Efter svåra och omfattande reformer blev Polen medlem i Nato (1999) och i EU (2004) vilket har bekräftat landets transatlantiska och europeiska identitet. Därmed har landets grundläggande säkerhetspolitiska ambitioner uppfyllts. Det transatlantiska partnerskapet är en central grundpelare i utrikes- och säkerhetspolitiken. Polen ser Nato och ytterst USA som garanter för fred och säkerhet i Europa och är en stark förespråkare av nära transatlantiska relationer. Tyskland förblir en viktig partner för Polen inom EU, inte minst för den polska ekonomin. Samtidigt har relationerna till Tyskland försämrats efter polska krav på krigsskadestånd efter andra världskriget samt efter det i polska ögon bristande tyska stödet till Ukraina.
Visegradsamarbetet (mellan Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern) uppfattas av de deltagande länderna som ett format för att bl.a. stärka de centrala och östra delarna av EU och på detta sätt balansera inflytandet hos EU:s stora medlemsstater. Den polska positionen gentemot Ryssland står dock i skarp kontrast till den ungerska, vilket har försvagat samarbetet. Polen har även verkat för ett förstärkt regionalt samarbete, huvudsakligen inom det ekonomiska- och infrastrukturområdet, mellan 12 EU-medlemsländer längs en nord-syd-axel från Östersjön till Adriatiska havet och Svarta havet i Central- och Östeuropa, i ett samarbete kallat ”The Three Seas Initiative”.
Utvecklingen i Polens östra grannländer Ryssland, Ukraina och Belarus är av stor betydelse för Polen. Relationerna med Ryssland är komplicerade av såväl historiska som nutida skäl. Polen och Ryssland har under 2000-talet gjort vissa ansträngningar för att förbättra relationen länderna emellan, men Rysslands agerande i Ukraina, Belarus och andra ÖstP-länder har radikalt förändrat förhållandet. Polen ser Ukraina och Belarus som länder med brödrafolk, och har stora minoritetsgrupper i bägge länderna. Efter valet i Belarus i augusti 2020 och de efterföljande protesterna har Polen tagit en ledande roll inom EU för att stötta demokratiaktivisterna. Polen har t.ex. tagit emot många belarusiska dissidenter och givit ett omfattande stöd till organisationer som arbetar för demokrati i Belarus.
EU-utträde är inte på allvar en fråga på den politiska dagordningen i Polen, trots att det ibland förekommer uttalanden från vissa politiker i den riktningen. Opinionsstödet för EU-medlemskapet är i Polen bland de högsta i EU (över 80 procent). EU är viktigt för polacker, framför allt den fria rörligheten, det ekonomiska stödet genom strukturfonderna och för handeln.
Polens globala engagemang är fortfarande relativt modest men ökar i omfattning. Polen har under det senaste årtiondet påbörjat och allt tydligare arbetat för en öppning mot nya marknader globalt, särskilt i Asien och i Afrika. Det polska biståndet inriktas framför allt på reformstöd i EU:s närområde. Polen var medlem av FN:s säkerhetsråd 2018–2019 och är medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter 2020–22.
Polen och Sverige delar visionen om Östersjöregionen som ett hållbart tillväxtområde och Polen har aktivt verkat för att EU:s Östersjöstrategi ska ges konkret innehåll. Miljöskadorna i Östersjön är något som både Sverige och Polen vill motverka.
Polens kolberoende är huvudanledningen till dess inställning till EU:s klimatpolitik och ambition att minska utsläpp. Polen är den största kolproducenten i EU men har fram till den ryska aggressionen i Ukraina 2022 importerat kol och gas från Ryssland. Polens ambition att minska beroendet från Ryssland i sin energiförsörjning, ledde till beslut att importera norsk gas vilket förverkligats genom en gasledning (Baltic Pipe) som invigdes hösten 2022 från Danmark till Polen – inklusive genom svensk ekonomisk zon i Östersjön. Polen avser också öka importen av s.k. LNG (flytande gas) från USA och andra länder. Att ställa om till EU:s vision om nollutsläpp till 2050 väntas dock innebära stora socioekonomiska kostnader, och den polska regeringen menar därför att en solidarisk ansvars- och kostnadsfördelning inom EU är nödvändig.
