Meny

Kort historisk bakgrund

Bildandet av en polsk stat räknas allt som oftast till år 966 då landet kristnades under kung Mieszko den förste. År 1386 ingick Polen i en union med storhertigdömet Litauen och Polen-Litauen hade sin största geografiska utbredning under 1400-talet, då samväldet sträckte sig från Östersjön i norr till Svarta havet i söder. I slutet av 1700-talet delades ett starkt försvagat Polen mellan Ryssland, Österrike och Preussen. Efter en tredje delning 1795 upphörde landet att existera som självständig stat.

I fredsuppgörelsen efter första världskriget 1918 återupprättades, efter 123 år, den polska staten. Statsöverhuvud blev ledaren för befrielse­kampen, marskalk Jozef Piłsudski. I och med Tysklands an­grepp på Polen den 1 september 1939 (och Sovjetunionens anfall den 17 september 1939) inleddes det andra världskriget. Polen blev skådeplatsen för stora delar av kriget och drabbades mycket hårt. De mänskliga, ekonomiska och materiella förlusterna var enorma. Krigsslutet 1945 ledde även till att Polens gränser ändrades varvid man erhöll delar av östra Tyskland som kompensation för stora områden i östra Polen som gick förlorade. Stora folkförflyttningar ägde rum och från att ha varit ett flernationellt land, blev Polen en monoetnisk nation.

Efter kriget inleddes en sovjetisering av Polen som pågick fram till 1989. Kommunistpartiet styrde med stöd från Moskva och ett planekonomiskt system tillämpades efter sovjetisk modell, dock med undantag för jordbrukssektorn. Motståndet mot regimen organiserades under den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet med dess ledare Lech Wałęsa och under 1980-talet började vissa förändringar att äga rum. Rundabordsförhandlingarna mellan regimen och Solidaritet 1989 ledde till en överenskommelse om delvis fria val, som vanns med stor majoritet av oppositionen. Året därpå upplöstes kommunistpartiet och Lech Wałęsa blev landets förste demokratiskt valde president. Planekonomin ersattes av ett marknadsekonomiskt system.

Utvecklingen sedan kommunismens sammanbrott har präglats av många regeringsskiften, samtidigt som den parlamentariska demokratin och marknadsekonomin har konsoliderats. Efter 10 respektive 15 år av svåra och omfattande reformer blev Polen dock medlem i Nato (1999) och i EU (2004) vilket har bekräftat landets transatlantiska och europeiska identitet. Parlamentsvalet hösten 2011 innebar att en polsk regering för första gången lyckades bli omvald, medan parlamentsvalet hösten 2015 innebar att ett parti för första gången lyckades bilda enpartiregering med egen majoritet i parlamentet.

Flygkatastrofen i Smolensk den 10 april 2010 innebar att nästan 100 personer, däribland många politiska och militära ledare såsom dåvarande presidenten Lech Kaczyński, omkom. Polen klarade dessa svåra förluster på ett imponerande sätt. Olyckan är dock fortfarande en källa till politisk splittring mellan oppositionen och regeringen.

Senast uppdaterad 28 feb 2018, 11.16