Nato är en multilateral, politisk-militär organisation som fattar sina beslut genom konsensus mellan de allierade. Varje medlemsland bestämmer själv över sin egen försvars- och säkerhetspolitik, och innehar vetorätt vid omröstningar.
Nato upprätthåller det transatlantiska säkerhets- och försvarssamarbetet och utfärdar ömsesidiga säkerhets- och försvarsgarantier mellan medlemsländerna - ett angrepp på en allierad ska solidariskt bemötas som ett angrepp på hela alliansen. Detta finns överenskommet i den ofta citerade Artikel 5 i Washingtonfördraget.
Utöver den historiska uppgiften att värna de allierade ländernas suveränitet och territoriella integritet omfattar Natos verksamhet idag flera andra områden. Alliansen genomför tillsammans med partnerländer internationell krishantering i länder som Afghanistan, Kosovo och Irak. Nato arbetar även med kapacitetsuppbyggnad (Defence Capacity and Defence Institution Building) i flera partnerländer. Det kan exempelvis omfatta stöd till reformer inom säkerhetssektorn, utbildning i militär sjukvård eller utbildning i röjning av improviserade sprängladdningar (C-IED). Nato främjar också partnerländers så kallade interoperabilitet (förmågan att verka tillsammans med Nato i fält) för att möjliggöra gemensamma övningar och internationella insatser. Nato arbetar med även med stärkande av det civila försvaret.
Nato utvecklar arbetet med nya utmaningar utöver militärt försvar som till exempel hybrid- och cyberhot, terrorism, energisäkerhet, desinformation och samhällets motståndskraft.
Nato har en speciell representant för Kvinnor, fred och säkerhet som arbetar med jämställdhetsfrågor inom Natos verksamhetsområden och som även ansvarar för områden som Skydd av civila (PoC) och Barn och väpnade konflikter (CAAC).
Nato är en renodlad säkerhets- och försvarsallians. EU är en multidimensionell politisk union där den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken endast utgör en delmängd i ett bredare samarbete.
Nato är en mellanstatlig organisation. EU har delvis överstatliga kompetensområden. Till skillnad från EU kan Nato inte utfärda rättsligt bindande direktiv för sina medlemsländer.
Nato har genom USA:s och Kanadas medlemskap en transatlantisk säkerhets- och försvarspolitisk dimension som EU inte har.
21 av EU:s medlemsländer är också medlemmar i Nato. Bland dessa finns en del länder som gärna ser en mer utökad roll för EU på det säkerhets- och försvarspolitiska området, medan andra länder förordar en fortsatt tydlighet för Natos roll som huvudsaklig säkerhetsgarant för Europa.
Vid Natos toppmöte i Warszawa i juli 2016 antog Nato och EU en deklaration om närmare samarbete för att gemensamt kunna bemöta de säkerhetsutmaningar de båda organisationerna står inför. Ett närmare samarbete mellan organisationerna har därefter fortsatt att utvecklas på ett antal områden.
Nato har ingen armé. Varje medlemsland bestämmer själva över sina försvarsresurser och stridskrafter. De allierade fattar egna beslut om vilka resurser som kan ställas till Natos förfogande. Nato har heller inga kärnvapen, dessa innehas av de allierade medlemsländerna USA, Storbritannien och Frankrike. Kärnvapen ingår samtidigt som en komponent i Natos avskräckning (deterrence).
Alliansen har däremot en gemensam ledningsstruktur, planeringsresurser och sambandsmedel som möjliggör ett snabbt agerande när situationen så kräver. Tack vare denna permanenta ledningsstruktur har Nato förmåga och resurser att planera och leda krävande territorialförsvars- och krishanteringsinsatser. Detta är resurser och förmågor som FN och EU inte har i samma utsträckning.
Nato har en tvåspårspolitik gentemot Ryssland som består av försvar och avskräckning respektive dialog (Defence, Deterrence and Dialogue).
Efter Rysslands olagliga annektering av Krim 2014 och inblandning i kriget i östra Ukraina samt en omfattande militär upprustning har Nato vidtagit åtgärder för att stärka säkerheten i framförallt de baltiska länderna och Polen.
Nato och Ryssland har ett strategiskt partnerskap inom vilket allt praktiskt samarbete för närvarande är suspenderat. Under 2016 återupptog parterna till viss del den politiska dialogen inom ramen för det så kallade Nato-Rysslandsrådet.
Samarbetet med Nato utgör en del av Sveriges många säkerhets- och försvarspolitiska samarbeten. Sverige bygger – på grundval av den militära alliansfriheten - säkerhet tillsammans med olika aktörer, såväl bilateralt med andra länder som multilateralt med internationella organisationer. Nato är en av dessa.
Sveriges samarbete med Nato inleddes med Partnerskapet för fred 1994. Sverige har därefter breddat och fördjupat samarbetet och bidragit till Natos internationella krishanteringsinsatser. Genom anpassning till Natos standard - interoperabiliteten - stärker Sverige och andra partnerländer sin möjlighet att samverka med Nato. Att kunna ge och ta emot stöd är en central del av Sveriges säkerhetspolitiska doktrin.
Sedan 2014 är Sverige en så kallad Enhanced Opportunities Partner med Nato, en ställning som ger Sverige en priviligierad möjlighet att ytterligare utveckla partnerskapet. Sverige och Finland för dialog med Nato om säkerheten i Östersjöområdet, vilket inkluderar möten på politisk nivå.
Nato har idag formaliserade partnerskap med 40 länder i Europa, Nordafrika, Mellanöstern och Asien. Dessa länder ingår i tre regionala partnerskapsformat, Partnerskap för fred (PFF), Medelhavsdialogen (MD) och Istanbulinitiativet (ICI). Ett antal av partnerländerna i Asien benämns som globala partners men ingår inte i något partnerskapsformat.
Nato har idag formaliserade partnerskap med 40 länder i Europa, Nordafrika, Mellanöstern och Asien. Dessa länder ingår i tre regionala partnerskapsformat, Partnerskap för fred (PFF), Medelhavsdialogen (MD) och Istanbulinitiativet (ICI). Ett antal av partnerländerna i Asien benämns som globala partners men ingår inte i något partnerskapsformat.
Sverige samarbetar sedan 1994 med Nato inom ramen för Partnerskap för fred (PFF). PFF är ett praktiskt inriktat samarbetsprogram mellan Nato och icke-Nato-länder i Europa, Centralasien och södra Kaukasien. PFF har blivit särskilt viktigt som ett instrument för de deltagande länderna att samordna, förbereda och öva sina styrkor inför internationella krishanteringsinsatser.
PFF har även ett säkerhetsfrämjande syfte. Genom deltagandet i PFF vill Sverige medverka till uppbyggnaden av en alleuropeisk säkerhetsordning för ett stabilare och säkrare Europa. PFF är också en viktig komponent för svenskt deltagande i internationella krishanteringsinsatser.
Grunden för PFF är att varje land självt bestämmer inom vilka områden och på vilka sätt man vill samarbeta med Nato. Vi väljer alltså från svensk sida själva omfattningen av vår medverkan med utgångspunkt från Sveriges intressen.
Övningar i PFF-regi genomförs fortlöpande. Ett syfte med dessa är att utveckla samverkansförmågan mellan de olika ländernas styrkor, så att de ska kunna agera gemensamt på ett effektivt sätt vid till exempel en internationell krishanteringsinsats.
Vid toppmötet i Wales i september 2014 etablerades två nya partnerformat:
Interoperabilitetsplattformen - Syftet är att, i ljuset av att Natos internationella insatser minskat i omfattning, etablera en ram och struktur för att bevara och vidareutveckla samarbetet med 22 partnerländer (Armenien, Australien, Österrike, Azerbajdzjan, Bahrain, Bosnien Hercegovina, Finland, Georgien, Irland, Jordanien, Kazakstan, Sydkorea, Moldavien, Mongoliet, Marocko, Nya Zeeland, Serbien, Sverige, Schweiz, Ukraina, Förenade Arabemiraten, Japan) som deltagit i Natos insatser. Fokus ligger på militärt samarbete och interoperabilitet genom redan existerande instrument och program. Partnerländerna förutsätts utveckla sina samarbeten på individuell basis, efter behov och förmåga.
Enhanced Opportunity Partners - Fem partnerländer (Sverige, Finland, Australien, Georgien och Jordanien) ingår i detta format. Syftet är att erbjuda dessa länder individuellt möjligheten till ett utvecklat och fördjupat samarbete med Nato, både avseende militärt samarbete och försvars- och säkerhetspolitisk dialog. Sverige och Finland samarbetar nära inom flera områden inom ramen för respektive partnerskap med Nato.
Därutöver har Sverige undertecknat ett samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd (Host Nation Support). Avtalet syftar till att säkerställa att värdlandet kan lämna effektivt stöd för militär verksamhet på sitt territorium i samband med övningar, krishanterings- eller andra insatser. Ett avtal om värdlandsstöd skapar förutsättningar för att öka Försvarsmaktens förmåga att ge och ta emot civilt och militärt stöd i linje med den solidariska säkerhetspolitiken.
Inom ramen för PFF-samarbetet deltar Sverige också i att utveckla procedurer för ett effektivt utnyttjande av civila resurser i en krissituation. Sverige representeras i detta arbete av delegationen samt tiotalet civila myndigheter. Sverige medverkar också i katastrofinsatsarbetet genom bland annat övningar inom ramen för EAPR-organet Euro-Atlantic Disaster Response Co-ordination Centre (EADRCC).
Internationell krishantering och rådgivningsinsatser är en av Natos huvuduppgifter. Över tid har insatserna alltmer präglats av utbildningsinsatser till den lokala säkerhetsstrukturen och stöd till reformer inom säkerhetssektorn för att utveckla ländernas förmåga att själva ansvara för sin säkerhet. Sverige deltar för närvarande med stabsofficerare i tre insatser under Natos ledning: KFOR (Kosovo Force) i Kosovo, RSM (Resolute Support Mission) i Afghanistan och NMI (NATO Mission Iraq).
Utöver dessa insatser bidrar Nato med kapacitetsuppbyggande (Defence Capacity and Institution Building) också i flera andra partnerländer genom en rad olika program, projekt och utbildningsinsatser.
Efter överenskommelse om besök ombeds besökare att e-posta eller faxa en fullständig deltagarlista innehållande födelsedatum och passnummer för samtliga deltagare.
Eftersom inpassering/säkerhetskontroll till Nato-högkvarteret kan vara tidskrävande ser vi gärna att större grupper infinner sig vid Natos huvudentré, Boulevard Leopold III, cirka 20-30 minuter före utsatt besökstid.
Det är förbjudet att medföra kamera eller mobil med inbyggd kamera in på Nato-området. Dylika föremål behålls i vakten mot kvitto.
För mer information och bokning av studiebesök hänvisas till följande e-postadress: visitnato@gov.se
Anmälan för inpassering till Nato-högkvarteret sker minst tre arbetsdagar, på engelska, innan mötet äger rum till den svenska delegationen via myndigheternas protokollsavdelningar (fullständigt namn, mötesnamn och mötesdatum samt kontaktperson), medan anmälan till själva mötet görs av deltagaren direkt till Nato-högkvarteret.
Inpasseringskort hämtas respektive lämnas vid huvudingången till Nato-högkvarteret.
Observera att samtliga dessa åtgärder måste vidtas.
Visitnato@gov.se ska användas för besöksanmälan
