Sofia Calltorp arbetar för kvinnors rättigheter i världens kriser

Sofia Calltorp, chef för UN Womens kontor i Genève och ansvarig för organisationens humanitära arbete

Hur kom det sig att du började arbeta med jämställdhetsfrågor och vad ledde dig till din nuvarande roll inom FN?

Som svensk diplomat har jämställdhetsfrågor varit en viktig del i arbetet under flera av mina utlandsposteringar - från multilaterala förhandlingar i Genève till Sverigefrämjande i Sudan och Zimbabwe. Min senaste tjänst på UD var som jämställdhetsambassadör. Jag har också bred erfarenhet av humanitärt arbete bl.a. från Röda Korset och har arbetat med och gentemot FN i flera tidigare roller. Att jag tog steget och sökte en roll inom FN berodde i mångt och mycket på min nyfikenhet att se hur FN fungerar inifrån, och vilja att bidra med min kompetens och erfarenheter i ett nytt sammanhang. När utlysningen min nuvarande tjänst dök upp i flödet på LinkedIn kändes det direkt som en fantastisk möjlighet att både få använda och utveckla bredden i min kompetens och erfarenhet av multilateralt arbete, jämställdhet och humanitära frågor.

Som chef för UN Women i Genève UN Womens humanitära arbete – hur ser en arbetsdag ut för dig?

Min roll handlar i stor utsträckning om att tydliggöra och uppmärksamma hur kvinnor och flickor påverkas av kris och konflikt, och vad vi tillsammans kan göra åt det. Arbetsdagen kan se helt olika ut beroende på var jag befinner mig och vad som händer i världen. Är jag på kontoret tillbringar jag en stor del av dagen i möten med medlemsländer och partners här i Genève. Det kan handla om hur kvinnor påverkas av krisen i Mellanöstern eller att verka för att MR-rådet uppmärksammar kvinnors situation i Afghanistan på ett meningsfullt sätt. Jag briefar också regelbundet pressrepresentanter från hela världen om vårt arbete, senast om hur kriget i Gaza drabbat kvinnor och flickor. Tillsammans med mitt team stöttar vi även UN Womens landkontor i deras dagliga operationella arbete och jag gör regelbundet resor till världens kris- och konflikthärdar för att se vad som behövs på plats. En dag på fältet innehåller mängder av besök och möten med drabbade, och inte minst med de lokala kvinnoorganisationer genom vilka vi arbetar. Att få ta del av deras oförtröttliga engagemang under de svåraste omständigheterna är enormt inspirerande!  

Vilka erfarenheter och kompetenser har varit viktigast för att arbeta med jämställdhet i humanitära kriser?

Mina tidigare posteringar i Genève men också i Sudan och Zimbabwe samt som humanitär chef på UD har gett mig en djup och bred förståelse för hur FN och det humanitära systemet fungerar på olika plan. Detta har varit viktigt för att kunna arbeta med jämställdhet i det humanitära arbetet på ett strategiskt och systematiskt sätt. Att ha arbetat praktiskt i humanitära kriser både för Sverige och Röda Korset har också varit en central erfarenhet. Att kunna koppla ihop arbetet i fält med de diskussioner som förs i New York och Genève och se hur vi kan få bäst genomslag för vårt mandat har varit viktigt inte minst i de diskussioner som förs om att reformera FN. Att ha arbetat i många olika miljöer och sammanhang, liksom bred chefserfarenhet från olika organisationer, har också varit viktigt. Jag har också haft stor nytta av den breda företrädarerfarenhet som diplomatrollen gett som talesperson för UN Women i Genève.    

Vilka råd skulle du ge till någon som vill arbeta inom FN?

Skaffa dig bred erfarenhet, inte minst från arbete i fält! Och var öppen för olika möjligheter, det finns en myriad av uppdrag inom olika delar av FN som alla kan vara spännande på olika sätt. Fundera på hur din kompetens bäst kan komma till sin rätt, det kanske är inom en organisation eller ett område du inte omedelbart tänkt på. Och vad beredd på en lång och krävande rekryteringsprocess – för mig tog det drygt ett år och ett flertal både skriftliga tester och intervjuer innan uppdraget var mitt.   

Kan du dela ett ögonblick eller en insats i din karriär som särskilt har berört dig eller gjort stor skillnad?

Det är alla möten med drabbade kvinnor och flickor i konflikt som mot alla odds gör vad de kan för att stötta sina familjer och medmänniskor. Jag besökte Gaza i november, och mötte kvinnor och flickor som drabbats av kriget på de mest smärtsamma sätt. På ett center för krigsskadade barn som vi samarbetar med träffade jag en 13-årig flicka som hade förlorat hela sin familj och sitt ena ben i ett bombanfall, och hade nu efter två år äntligen fått en rullstol. Att mitt bland rasmassorna få ta del av hennes traumatiska historia, hennes oro inför framtiden men också möta de volontärer som varje dag kämpar för att hjälpa henne och andra tillbaka till livet var oerhört berörande. Dessa ögonblick ger både perspektiv på ens eget liv, men också en enorm drivkraft att inom ramen för mitt uppdrag bidra till verklig skillnad för de miljontals kvinnor och flickor världen över som drabbas av krig och konflikter.