Sveriges ständiga representation i Genève har till uppdrag att driva svensk politik och bevaka svenska intressen i de internationella organisationerna i Genève. Här finns ett stort antal FN-organ och andra internationella organisationer som arbetar med allt från handelspolitik, utvecklingssamarbete, konfliktförebyggande, humanitära frågor, migration, mänskliga rättigheter, hälsa, arbetsvillkor, till nedrustning och icke-spridningsfrågor. Sveriges feministiska utrikespolitik går som en röd tråd genom verksamheten.
NyheterI Utrikesdeklarationen 2019 annonserades ett stärkt engagemang för demokrati, liksom i utrikesförvaltningens strategiska inriktning för mandatperioden.
I korthet går demokratisatsningen ut på att Sverige i alla sammanhang ska stå upp för demokratiska principer, arbeta för att stärka demokratin och uttrycka kritik när den brister eller riskerar att försvagas. Liksom med den feministiska utrikespolitiken är tanken att demokratiperspektivet ska genomsyra utrikesförvaltningens arbete och spänna över den samlade utrikespolitiken och alla UD:s verksamhetsområden: utrikes- och säkerhetspolitik, politiken för internationellt utvecklingssamarbete samt internationell handel och främjande.
Följande områden kan ses som en utgångspunkt och inspiration för hur UD och utlandsmyndigheterna ska arbeta vidare med demokratisatsningen:
Jämställdhet mellan kvinnor och män utgör en grundläggande målsättning för svensk utrikespolitik. Uppfyllandet av kvinnors och flickors grundläggande mänskliga rättigheter utgör såväl en skyldighet inom ramen för internationella åtaganden som en förutsättning för att nå Sveriges bredare utrikespolitiska mål om fred, säkerhet och hållbar utveckling.
Konfliktförebyggande utgör en högt prioriterad fråga för såväl Sverige som FN. Sverige agerar aktivt i de förändringsprocesser som syftar till att stärka FN-systemets gemensamma kapacitet att förebygga väpnade konflikter, bland annat genom stöd till FN:s medlingsenhet. Dessutom verkar Sverige för att fler kvinnor ska få möjlighet att delta i alla aspekter av medlingsprocesser, fredsbyggande och återuppbyggande efter konflikt.
Sveriges engagemang i internationella fredsfrämjande insatser bidrar till att upprätthålla fred och säkerhet, vilket är en förutsättning för en rättvis och hållbar global utveckling. Fredfrämjande insatser utformas ofta som samlade insatser, med både militära och civila delar. Sedan 1960-talet har Sverige deltagit i ett flertal militära fredsinsatser och sammanlagt har över 80 000 svenskar gjort FN-tjänst under åren. För närvarande bidrar Sverige till FN:s fredsinsats i Mali (MINUSMA). Sverige verkar även för att utveckla FN:s policy och kapacitet inom fredsfrämjande, exempelvis genom att bidra till att förbättra metoderna för att generera trupp till de fredsfrämjande operationerna.
På senare år har civil krishantering blivit ett allt viktigare inslag i internationella fredsfrämjande insatser. Sverige bidrar till FN:s krishanteringsarbete genom att sända ut kvalificerad personal från svenska myndigheter till olika länder där FN bedriver fredsfrämjande insatser, så som Afghanistan (UNAMA), Sydsudan (UNMISS), Liberia (UNMIL) och Centralafrikanska Republiken (MINUSCA). Sverige stödjer också FN:s fredsfrämjande arbete genom att bedriva forskning och utveckla metoder och doktriner inom området.
Sverige verkar aktivt för att fredsbyggande ska bli en integrerad del av all verksamhet som bedrivs av FN. I syfte att effektivisera arbetet och höja uppmärksamheten kring vikten av fredsbyggande inrättades år 2005 en särskild fredsbyggandekommission, en fredsbyggandefond och ett stödkontor för fredsbyggande. Tillskapandet av dessa organ avspeglar en framväxande samsyn om behovet av ett samlat angreppssätt för att möta de utmaningar som följer när ett land ska lägga en konflikt bakom sig. Syftet med Fredsbyggandekommissionens arbete är att överbrygga klyftan mellan kortsiktiga fredsinsatser och långsiktig återuppbyggnad i postkonfliktländer och på så sätt bidra till hållbar fred.
Sverige är en av de största givarna till fredsbyggande fonden och i februari 2015 tog Sverige även över ordförandeskapet för Fredsbyggandekommissionens organisatoriska kommitté. Sverige är dessutom, sedan 2012, ordförande för Fredsbyggandekommissionens landkonfiguration för Liberia, som stödjer landet i dess återuppbyggnadsarbete.
En av Sveriges viktigaste utrikespolitiska prioriteringar är att främja jämställdhet och stärka kvinnors rättigheter, representation och tillgång till resurser. Kvinnors ekonomiska och politiska inflytande måste stärkas såväl i länder med fred som i länder där konflikt eller återuppbyggnadsarbete pågår. År 2000 antog FN en särskild säkerhetsrådsresolution, resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Resolution 1325 och sex efterföljande resolutioner syftar till att synliggöra hur kvinnor drabbas av väpnade konflikter, stärka skyddet av kvinnor i dessa sammanhang och öka kvinnors deltagande och inflytande i konfliktförebyggande, krishantering och fredsbyggande. Sverige är drivande i frågor som rör resolution 1325, både i bilaterala relationer, i regionala organisationer och inom FN. Sedan 2006 har Sverige en nationell handlingsplan för genomförandet av resolution 1325. Sverige är också en av de största givarna till UN Women och till UN Action Against Sexual Violence in Conflict.
Sverige är en av de främsta bidragsgivarna till FN:s utvecklingssamarbete. Sedan år 2012 bedrivs ett globalt samarbete med att formulera en ny agenda för global utveckling inom FN. De nya, hållbara utvecklingsmålen - Sustainable Development Goals - ersätter Millenniemålen som löper ut i december 2015. Målen antas i FN:s generalförsamling och sträcker sig fram till 2030. De hållbara utvecklingsmålen ska vara universella, vilket innebär att de förpliktigar alla världens länder till att bidra till att åstadkomma en hållbar utveckling. Post 2015-agendan innebär en unik möjlighet till förändring då den för samman kampen mot fattigdom med strävan efter en långsiktigt hållbar utveckling.
Svenska initiativ bidrog till att miljöfrågorna fördes upp på FN-agendan i början av 1970-talet och Sverige har behållit en tätposition i policyutvecklingen för en hållbar utveckling inom de planetära gränserna. Sverige är idag mycket aktivt i de olika förhandlingsspår som tillsammans ingår i post-2015 agendan, nämligen de två policyområdena fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling. Alla naturresurser måste brukas med miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet i fokus. Det hållbara brukandet är förutsättningen för att ekosystemtjänster och biologisk mångfald säkerställs och generationsmålet i miljömålen uppfylls - att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.
Klimat är vår tids ödesfråga och Sverige är ett av de mest drivande länderna i EU:s arbete med FN:s klimatkonvention. Sverige ska verka för att EU genom ett gemensamt och sammanhållet agerande ska kunna spela en så stor roll som möjligt inför och under klimatmötet i Paris i december 2015. Sveriges ambition är att mötet resulterar i ett globalt, rättvist och rättsligt bindande klimatavtal som bidrar till att över tid hålla den globala uppvärmningen så långt under två grader som möjligt. Avtalet skapar förutsättningar för och ställer krav på länder och andra aktörer att ta ansvar i klimatfrågan och vidta allt mer ambitiösa åtgärder för minskade utsläpp, vilket bidrar till ökad resiliens mot klimatförändringarnas effekter. För att möjliggöra detta behövs ökade klimatambitioner och förstärkta initiativ i alla världens länder samt bland centrala aktörer, inklusive inom Sverige och EU. Klimatfinansiering kommer att bli en avgörande fråga för huruvida världen kan enas om ett nytt klimatavtal i Paris och Sverige är en av världens största givare. Bland annat bidrar Sverige med 4 miljarder kronor till Gröna klimatfonden under 2015-2018, vilket gör Sverige till största givare per capita.
Inom ramen för det bredare FN-samarbetet pågår en rad viktiga processer på området nedrustning och icke-spridning. Dessa handlar till stor del om att följa upp och se till att befintliga internationella konventioner upprätthålls och genomförs, men också att vid behov förhandla nya överenskommelser. Det gäller dels massförstörelsevapen, där icke-spridningsfördraget NPT och provstoppsavtalet CTBT liksom konventionerna om biologiska och kemiska vapen är centrala, dels konventionella vapen, som bland annat regleras genom FN:s vapenhandelsfördrag, Ottawakonventionen om antipersonella landminor och konventionen om klusterammunition.
FN har en ledande uppgift i samordningen av internationella humanitära insatser. Humanitära insatser syftar till att rädda liv och lindra nöd i anslutning till väpnade konflikter, naturkatastrofer och andra katastrofliknande förhållanden. Sverige har bidragit till att stärka FN:s kapacitet inom det humanitära området bland annat genom att ha varit en av initiativtagarna till upprättandet av ett särskilt kontor för humanitära frågor inom FN-sekretariatet. Sverige verkar också för att öka fokus på de humanitära principernas betydelse och stärka respekten för internationell humanitär rätt.
Sverige värnar om respekten för folkrätten som genom FN-stadgan är en integrerad del av FN:s struktur och arbete. Respekt för FN-stadgans principer om fredlig lösning av tvister och förbud mot våldsanvändning är grundläggande, liksom respekt för territoriell integritet och suveränitet. I FN:s generalförsamling och på andra håll i systemet agerar Sverige aktivt för att folkrättens principer ska efterlevas.
Målet för svensk utrikespolitik är att bidra till att mänskliga rättigheter ska vara universella och därmed gälla för alla människor. Sverige fäster stor vikt vid FN:s arbete för mänskliga rättigheter, som bedrivs bland annat genom FN:s råd för mänskliga rättigheter. Rådet ska främja universell respekt för de mänskliga rättigheterna, behandla situationer där dessa kränks och ge rekommendationer till FN:s medlemsländer.
Internationell terrorism utgör ett av de största hoten mot internationell fred och säkerhet i vår tid. Att bekämpa terrorism kräver ett stärkt samarbete över nationsgränserna och över olika politikområden. Kampen mot terrorism måste ske med full respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer. Motverkande av radikalisering till våldsbejakande extremism och åtgärder för att höja staters kapacitet är centrala delar av det internationella arbetet. FN:s arbete mot terrorism utifrån den globala strategin mot terrorism och säkerhetsrådets resolutioner är kärnan i det internationella arbetet. Sverige verkar för att stödja och stärka FN:s roll. Sverige deltar även aktivt i EU:s arbete med att motverka terrorism inom EU och i stater utanför EU.
Sanktioner är ett instrument för fredlig påverkan som bör sättas in i förebyggande syfte och i samspel med de andra politiska medel som står till buds. Sverige är sedan länge drivande i att sanktioner ska användas effektivt och kunna sättas in snabbt när behov uppstår. De bör vara riktade mot specifika varor, organisationer eller individer snarare än att, som tidigare förekom, utformas som allomfattande embargon mot ett land.
Användningen av sanktionsinstrumentet har ökat starkt under 2000-talet både inom FN och EU. Numera är alla sanktioner riktade, men vid behov kan undantag beviljas om det är nödvändigt av humanitära skäl. Vad som mer och mer har kommit i förgrunden är brister i rättssäkerheten vid sanktioner som sätts in mot enskilda individer eller företag. Med en grupp likasinnade länder är Sverige engagerat i att förbättra situationen i FN där det inte som vid EU:s sanktioner finns möjlighet att få sin sak prövad av domstol. Framsteg har nåtts i sanktionsregimen mot Al-Qaida, där numera en oberoende Ombudsperson prövar saken när någon begär att bli avförd från listan. Inom de FN-sanktioner som avser situationen i olika länder återstår dock mycket ett göra.
Läs om Sverige i FN:s Säkerhetsråd här: http://www.regeringen.se/regeringens-politik/sverige-i-fns-sakerhetsrad/
RT @SwedeninUAE: Watch the 🇸🇪 side event to 13th #GFMD Summit on impact of the pandemic on migrants in the region - promoting...
