Meny

Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar

1996 inleddes en omfattande sanering och modernisering av ekonomin och den 1 januari 2001 gick Grekland med i EMU. Liksom i andra euroländer reducerades under denna process både budgetunderskott och inflation. Räntenivån föll kraftigt vilket bl.a. ledde till en starkt ökande privat konsumtion på kredit, något som till stor del förklarar de goda tillväxtsiffror Grekland radade upp under många år. Infrastruktursatsningarna inför OS i Athen 2004 samt stor efterfrågan inom skeppsnäringen bidrog också. Den finansiella krisen i den globala ekonomin bidrog till att den grekiska ekonomin kollapsade och åskådliggjorde de underliggande strukturella problemen i det grekiska samhället.

Den grekiska ekonomin växte i genomsnitt med närmare 4 % under åren 2000 till 2009. Tillväxten drevs främst av privat konsumtion och investeringar i fast egendom. Höga reallöneökningar, inte minst inom den statliga sektorn, och en snabb kredittillväxt – hjälpt av låga räntor efter euro-inträdet – bidrog till den kraftiga ekonomiska tillväxten.

Löneökningar som vida överskred produktivitetshöjningar, eroderade landets konkurrenskraft generellt och i synnerhet inom eurozonen. Kombinationen av hög inhemsk efterfrågan och försämrad extern konkurrenskraft ledde till en snabbt försämrad bytesbalans, som uppgick till 14 procent av BNP år 2008. Den statliga sektorn växte kraftigt under ovannämnda period, från 44 procent av BNP år 2000 till över 50 procent år 2009. Underlåtenhet genom åren att reformera hälso- och pensionssektorerna ledde till att dessa sektorer inte hade en hållbar finansiering. En bidragande orsak till Greklands ekonomiska problem är att landet har en stor informell (svart) ekonomi som beräknas uppgå till 21,5 procent av BNP, stor och ineffektiv offentlig sektor, korruption och en bristande skattemoral. Häri ligger en del av den grekiska statens svårigheter att generera tillräckliga inkomster för att möta landets utgifter.

Den internationella finanskrisen under 2008-2009 avslöjade den grekiska ekonomins sårbarhet. Den ekonomiska nedgången drabbade landets offentliga finanser genom att intäkterna föll i ett läge där Grekland hade fortsatt att överspendera. Det internationella förtroendet för att landet skulle kunna klara av att betala tillbaka dess lån sjönk och de internationella ratinginstituten sänkte Greklands kreditvärdering under slutet av 2009 och början av 2010. Räntorna på de utländska lån som landet behövde för att fortsätta klara av sina åtaganden blev till slut så höga att man inte längre hade råd att låna till sådana räntor.

I maj 2010 träffades en överenskommelse mellan Grekland och EU-kommissionen, IMF samt ECB - den så kallade Trojkan - ett åtgärdspaket varvid 110 miljarder EUR tillgängliggjordes för att lösa landets upplåningsbehov. I gengäld förband sig Grekland att minska underskottet i den offentliga sektorn och genomföra ett antal genomgripande strukturella reformer. Åtgärdspaketet från 2010 fick inte avsedd effekt.

Grekland beviljades 2012 ytterligare ett räddningspaket, efter att Grekland överenskom med landets privata långivare om en skuldnedskrivning på motsvarande 100 miljarder EUR. Detta paket uppgick till 130 miljarder EUR. Därtill lades det från det första lånepaketet outnyttjade beloppet varför hela summan var 164 miljarder EUR. I paketet, som innehöll en strikt konditionalitet och övervakning av Trojkan att reformer verkligen genomförs, ingick regelrätta lån till Grekland, återkapitalisering av bankerna samt lån till återköp av grekiska statspapper. Härigenom lyckades landet minska statsskulden med 20 miljarder EUR.

Grekland har även erhållit tekniskt bistånd av EU-kommissionen och medlemsstaterna genom Task Force for Greece (TFGR) i syfte att bistå landet med att reformera dess administration. Sverige har bidraget med experter bl.a. inom arbetsmarknads-, hälso-, socialförsäkrings-, utbildnings-, exportfrämjande- och skatteområdet. Ett av syftena var också att Grekland på ett bättre sätt skulle kunna utnyttja EU:s strukturfonder för att bidra till tillväxten i landet. TFGR:s mandat löpte ur vid halvårsskiftet 2015 och TFGR har nu ersatts av Structural Reform Support Service (SRSS).

En av effekterna av den ekonomiska krisen och genomförda budget-konsolideringsåtgärder blev att Grekland år 2015 befann sig i en djup recession för åttonde året i rad. Ekonomin växte med 0,69 procent under 2014 men minskade igen under 2015. Ekonomin växte med 1,7 procent 2017, och 2,2 procent under 2018. Greklands BNP har minskat med cirka 25 procent sedan krisen startade 2008. Nästan samtliga anställda inom industrin och i förvaltningen har fått vidkännas kraftiga inkomstsänkningar i storleksordningen 20-40 procent. Pensionerna har också reducerats. I och med bankernas ekonomiska svårigheter och de stora problemen för grekiska företag att få tillgång till finansiering samt statens svårigheter att betala utestående fordringar till grekiska (och utländska) leverantörer, har näringslivet drabbats mycket hårt. Företagsnedläggningar och neddragningar av verksamheter, minskade investeringar i Grekland av inhemska såväl som utländska företag samt en nedgång i turismen i början av krisen – en trend som dock har vänt sedan 2013 - drev upp arbetslösheten i landet till rekordnivåer. Detta har lett till att uppskattningsvis 350 000 greker – ofta högutbildade – lämnat landet för att söka sin inkomst i andra länder. Arbetslösheten minskar dock för varje år och enligt senaste mätningen från Eurostat från oktober 2018 var den på 18,6 procent från att ha legat på nästan 29 procent vid krisens topp. Ungdomsarbetslösheten är dock högre, på 39,1 procent. Båda siffrorna är högst inom EU.

Greklands oförmåga, i synnerhet i början av programperioden, att genomföra samtliga de med långivarna överenskomna åtgärderna bidrog till en negativ spiral för landets ekonomi. Genom att sänka löner och pensioner samtidigt som de höjde olika skatter, men däremot enbart långsamt eller inte alls genomförde strukturreformer, förblev prisnivåerna inom många sektorer höga. Acceptansen hos allmänheten för åtstramningsåtgärderna har varit låg eftersom man upplevt att bördorna inte har fördelats rättvist.

Den stora utmaningen för Grekland är fortsatt hur de kan skapa tillväxt. Med undantag av livsmedels- och textilindustri, oljeraffinaderier, viss varvs- och stålindustri saknar Grekland större industribranscher. De viktigaste näringarna är turism och sjöfart som tillsammans står för omkring 30 procent av BNP. En omfattande byråkrati i landet hindrar utländska investeringar. Det grekiska rättssystemet har en lång back-log av ärenden. Utbredd korruption snedvrider konkurrensen mellan företag men drabbar även befolkningen. Bristen på finansiering för företagen från de inhemska bankerna är ett annat hinder för investeringar. Trots detta finns intressanta affärsmöjligheter inom vissa sektorer i landet, men man bör vara medveten om svårigheterna.

Efter makttillträdet i januari 2015 nådde Tsipras regering en förlängning på fyra månader av det gällande avtalet för att ge parterna tid att förhandla fram villkoren för att slutföra översynen av stödprogrammet, vilket skulle möjliggöra en utbetalning av kvarvarande 7,2 miljarder EUR i programmet. Avsikten var också att diskutera en möjlig fortsättning av ett program med långivarna. Förhandlingarna gick trögt och den politiska osäkerheten bromsade den ekonomiska utvecklingen.

I slutet av juni 2015 infördes kapitalkontroller för att förhindra pengautflöde ur landet. Reglerna har sedan dess lättats och planeras helt avskaffas under 2019.

26 juni 2015 utlyste premiärminister Tsipras folkomröstning om det förslag till stödprogram som de internationella långivarna lagt fram. De villkor grekerna tog ställning till vid folkomröstningen den 5 juli låg dock ej längre på bordet då Trojkan drog tillbaka det tidigare budet innan folkomröstningen hölls. Resultatet blev att 61 procent röstade nej, dvs. mot långivarnas förslag och hårdare åtstramningspolitik.

Dåvarande finansminister Varoufakis avgick dagen efter folkomröstningen. Den 14 augusti 2015 röstade det grekiska parlamentet slutligen för långivarnas förslag och ett tredje stödpaket antogs. Stödpaketet medförde hårdare åtstramningar än vad grekerna sade nej till i folkomröstningen. Regeringen kunde endast få majoritet för förslaget med hjälp av oppositionens röster. En betydande del av Syrizas parlamentsledamöter röstade emot eller avstod från att rösta.

En avsiktsförklaring (memorandum of understanding) skrevs under den 19 augusti 2015. Det nya stödpaketet på 86 miljarder EUR löpte över 3 år, 2015-2018. Kort efter avsiktsförklaringen avgick premiärminister Tsipras till följd av att regeringen i praktiken förlorat sin majoritet. Nyval utlystes till 20 september 2015. Syriza vann valet och bildade ånyo regering med ANEL.

Den första översynen av det tredje stödprogrammet, avslutades i oktober 2016. Den andra översynen blev mycket utdragen men avslutades slutligen sommaren 2017. Efter att samtliga åtgärder inom ramen för även den tredje och fjärde översynen genomförts avslutades det tredje stödprogrammet officiellt den 20 augusti 2018.

Efter att Grekland lämnat stödprogrammet har en förstärkt övervakningsmekanism inträtt från långivarnas sida. Krav på fortsatt reformimplementering är ledordet. Det kommer att ta flera år innan Grekland når nivån innan finanskrisen. Landet har trots skuldlättnader EU:s största skuld på 180 procent av BNP och har  drabbats av omfattande kompetensflykt. Det är dock på väg åt rätt håll förutsatt att fortsatta strukturreformer implementeras.

Senast uppdaterad 26 mar 2020, 17.18