Meny

Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar

1996 inleddes en omfattande sanering och modernisering av ekonomin och den 1 januari 2001 gick Grekland med i EMU. Liksom i andra euroländer reducerades under denna process både budgetunderskott och inflation. Räntenivån föll kraftigt vilket bl.a. ledde till en starkt ökande privat konsumtion på kredit, något som till stor del förklarar de goda tillväxtsiffror under många år. Infrastruktursatsningarna inför OS i Athen 2004 samt stor efterfrågan inom skeppsnäringen bidrog också. Den globala internationella finanskrisen under år 2008 och 2009 bidrog till att den grekiska ekonomin kollapsade vilket också åskådliggjorde de underliggande strukturella problem i det grekiska samhället.

Den grekiska ekonomin växte i genomsnitt med närmare 4 procent under åren 2000 till 2009. Tillväxten drevs främst av privat konsumtion och investeringar i fast egendom. Höga reallöneökningar, inte minst inom den statliga sektorn, och en snabb kredittillväxt – hjälpt av låga räntor efter euro-inträdet – bidrog till den kraftiga ekonomiska tillväxten.

Löneökningar som vida överskred produktivitetshöjningar, eroderade landets konkurrenskraft generellt och i synnerhet inom eurozonen. Kombinationen av hög inhemsk efterfrågan och försämrad extern konkurrenskraft ledde till en snabbt försämrad bytesbalans, som uppgick till 14 procent av BNP år 2008. Samtidigt växte den statliga sektorn från 44 till över 50 procent av BNP. Underlåtenhet genom åren att reformera hälso- och pensionssektorerna ledde till en på längre sikt ohållbar finansiering. En bidragande orsak till Greklands ekonomiska problem är att landet har en stor informell (svart) ekonomi som beräknas uppgå till 21,5 procent av BNP, en stor och ineffektiv offentlig sektor, korruption och en bristande skattemoral. Häri ligger en del av den grekiska statens svårigheter att generera tillräckliga inkomster för att möta landets utgifter.

Den internationella finanskrisen under 2008-2009 avslöjade den grekiska ekonomins sårbarhet. Den ekonomiska nedgången drabbade landets offentliga finanser genom att intäkterna föll i ett läge där Grekland hade fortsatt att överspendera. Det internationella förtroendet för att landet skulle kunna klara av att betala tillbaka sina lån sjönk och de internationella ratinginstituten sänkte Greklands kreditvärdering under slutet av 2009 och början av 2010. De utländska lånens räntor blev tillslut så höga att de inte gick att betala.

I maj 2010 träffades en överenskommelse mellan Grekland och EU-kommissionen, IMF samt ECB - den så kallade Trojkan. Överenskommelsen innebar ett åtgärdspaket på 110 miljarder EUR. Grekland förbands sig att minska underskottet i den offentliga sektorn och genomföra ett antal genomgripande strukturella reformer. Åtgärdspaketet från 2010 fick inte avsedd effekt. Ytterligare ett räddningspaket beviljades 2012 vilket höjde den totala summan till 164 miljarder EUR.

Grekland har även erhållit tekniskt bistånd av EU-kommissionen och medlemsstaterna genom Task Force for Greece (TFGR). TFGR ersattes 2015 av Structural Reform Support Service (SRSS). Sverige har till Grekland bidragit med experter bland annat inom arbetsmarknads-, hälso-, socialförsäkrings-, utbildnings-, exportfrämjande- och skatteområdet.

2015 befann sig Grekland i en djup recession för åttonde året i rad. Sedan starten av krisen hade Greklands BNP minskat med cirka 25 procent. Stora inkomstsänkningar på 20-40 procent påverkade anställda inom industri och statlig förvaltning. Pensioner reducerades och arbetslösheten var hög. Som värst var arbetslösheten nästan 29 procent. Den höga arbetslösheten ledde till att uppskattningsvis 350 000 greker, ofta högutbildade, lämnade landet för att söka jobb i andra länder. Sedan juni 2013 har dock arbetslösheten minskat och ligger idag på runt 16 procent, vilket dock fortfarande är den högsta siffran i EU. Ungdomsarbetslösheten låg under krisen som högst över 50 procent och ligger idag runt 34 procent.

Greklands oförmåga, i synnerhet i början av programperioden, att genomföra samtliga de med långivarna överenskomna åtgärderna bidrog till en negativ spiral för landets ekonomi. Genom att sänka löner och pensioner i kombination med höjda skatter och dåligt genomförda strukturreformer, förblev prisnivåerna i landet i många sektorer fortsatt höga. Acceptansen hos allmänheten för åtstramningsåtgärderna har varit låg då det upplevts som att bördan för krisen fördelats orättvist.

Den 26 juni 2015 utlystes en folkomröstning gällande det förslag till ett tredje stödprogram som de internationella långivarna lagt fram. När folkomröstningen genomfördes, den 5 juli 2015, hade dock Trojkan dragit tillbaks sina tidigare villkor. 61 procent röstade emot långivarnas förslag och emot en hårdare åtstramningspolitik. Finansminister Varoufakis avgick dagen efter folkomröstningen. Trots resultatet antogs det tredje stödpaketet genom en omröstning i det grekiska parlamentet en månad senare. De nya villkoren var hårdare än de som folket röstat nej till. Beslutet krävde röster från såväl oppositionen som regeringen.

Det tredje stödpaketet på 86 miljarder EUR löpte över tre år, 2015-2018. Strax efter omröstningen avgick premiärminister Tsipras (Syriza) till följd av att regeringen i praktiken förlorat sin majoritet. Syriza vann nyvalet och bildade på nytt regering med ANEL. Tsipras tillträdde återigen som premiärminister.

Efter att Grekland lämnade det tredje stödprogrammet, i augusti 2018, inrättades en förstärkt övervakningsmekanism från långivarnas sida vilken ämnar säkerställa en fortsatt reformimplementering. Det kommer att ta flera år innan Grekland når nivån innan finanskrisen. Landet har, trots skuldlättnader, EU:s största skuld på cirka 180 procent av BNP och har drabbats av omfattande kompetensflykt.

Den nytillträdda regeringen Mitsotakis gick till val med löften om skattesänkningar och ett bättre handelsklimat. Småföretagare och medelinkomsttagare ska få det lättare och Grekland ska bli mer näringslivsvänligt med hjälp av nya reformer. Den stora utmaningen för Grekland är fortsatt att skapa tillväxt. Med undantag av livsmedels- och textilindustri, oljeraffinaderier, viss varvs- och stålindustri saknar Grekland större industribranscher. De viktigaste näringarna är turism och sjöfart som tillsammans står för omkring 30 procent av BNP. En omfattande byråkrati i landet försvårar för utländska investeringar. Utbredd korruption snedvrider konkurrensen mellan företag men drabbar även befolkningen. Bristen på finansiering för företagen från de inhemska bankerna är ett annat hinder för investeringar. Trots detta finns intressanta affärsmöjligheter inom vissa sektorer i landet och den nya regeringen har utlovat omfattande reformer vars syfte är att göra Grekland mer investerarvänligt.

Under de senaste åren har den grekiska ekonomin börjat återhämta sig efter krisen. I början av 2020 lanserades 15-åriga statsobligationer, samtidigt som räntan för de 10-åriga obligationerna sjönk till en historisk låg nivå och landets kreditvärdighet uppgraderades.

Senast uppdaterad 04 aug 2020, 16.52