Hur fungerar Nato?
Nato är en multilateral, politisk-militär organisation som fattar sina beslut genom konsensus mellan de allierade. Varje medlemsland bestämmer själv över sin egen försvars- och säkerhetspolitik, och innehar vetorätt vid omröstningar.
Vad gör Nato?
Nato upprätthåller det transatlantiska säkerhets- och försvarssamarbetet och utfärdar ömsesidiga säkerhets- och försvarsgarantier mellan medlemsländerna - ett angrepp på en allierad ska solidariskt bemötas som ett angrepp på hela alliansen. Detta finns överenskommet i den ofta citerade Artikel 5 i Washingtonfördraget.
Utöver den historiska uppgiften att värna de allierade ländernas suveränitet och territoriella integritet omfattar Natos verksamhet idag flera andra områden. Alliansen genomför tillsammans med partnerländer internationell krishantering i länder som Afghanistan, Kosovo och Irak. Nato arbetar även med kapacitetsuppbyggnad (Defence Capacity and Defence Institution Building) i flera partnerländer. Det kan exempelvis omfatta stöd till reformer inom säkerhetssektorn, utbildning i militär sjukvård eller utbildning i röjning av improviserade sprängladdningar (C-IED). Nato främjar också partnerländers så kallade interoperabilitet (förmågan att verka tillsammans med Nato i fält) för att möjliggöra gemensamma övningar och internationella insatser. Nato arbetar med även med stärkande av det civila försvaret.
Nato utvecklar arbetet med nya utmaningar utöver militärt försvar som till exempel hybrid- och cyberhot, terrorism, energisäkerhet, desinformation och samhällets motståndskraft.
Nato har en speciell representant för Kvinnor, fred och säkerhet som arbetar med jämställdhetsfrågor inom Natos verksamhetsområden och som även ansvarar för områden som Skydd av civila (PoC) och Barn och väpnade konflikter (CAAC).
Vad skiljer Nato från EU?
Nato är en renodlad säkerhets- och försvarsallians. EU är en multidimensionell politisk union där den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken endast utgör en delmängd i ett bredare samarbete.
Nato är en mellanstatlig organisation. EU har delvis överstatliga kompetensområden. Till skillnad från EU kan Nato inte utfärda rättsligt bindande direktiv för sina medlemsländer.
Nato har genom USA:s och Kanadas medlemskap en transatlantisk säkerhets- och försvarspolitisk dimension som EU inte har.
22 av EU:s medlemsländer är också medlemmar i Nato. Bland dessa finns en del länder som gärna ser en mer utökad roll för EU på det säkerhets- och försvarspolitiska området, medan andra länder förordar en fortsatt tydlighet för Natos roll som huvudsaklig säkerhetsgarant för Europa.
Vid Natos toppmöte i Warszawa i juli 2016 antog Nato och EU en deklaration om närmare samarbete för att gemensamt kunna bemöta de säkerhetsutmaningar de båda organisationerna står inför. Ett närmare samarbete mellan organisationerna har därefter fortsatt att utvecklas på ett antal områden.
Hur stor är Natos armé?
Nato har ingen armé. Varje medlemsland bestämmer själva över sina försvarsresurser och stridskrafter. De allierade fattar egna beslut om vilka resurser som kan ställas till Natos förfogande. Nato har heller inga kärnvapen, dessa innehas av de allierade medlemsländerna USA, Storbritannien och Frankrike. Kärnvapen ingår samtidigt som en komponent i Natos avskräckning (deterrence).
Alliansen har däremot en gemensam ledningsstruktur, planeringsresurser och sambandsmedel som möjliggör ett snabbt agerande när situationen så kräver. Tack vare denna permanenta ledningsstruktur har Nato förmåga och resurser att planera och leda krävande territorialförsvars- och krishanteringsinsatser. Detta är resurser och förmågor som FN och EU inte har i samma utsträckning.
Hur är Natos relation till Ryssland?
Nato har haft en tvåspårspolitik gentemot Ryssland som består av försvar och avskräckning respektive dialog (Defence, Deterrence and Dialogue). Sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina med start i februari 2022 är dialogen i praktiken avstannad.
Efter Rysslands olagliga annektering av Krim 2014 och inblandning i kriget i östra Ukraina samt en omfattande militär upprustning har Nato vidtagit åtgärder för att stärka säkerheten i framförallt de baltiska länderna och Polen.
Nato och Ryssland har ett strategiskt partnerskap inom vilket allt praktiskt samarbete för närvarande är suspenderat. Under 2016 återupptog parterna till viss del den politiska dialogen inom ramen för det så kallade Nato-Rysslandsrådet.
Nato har idag formaliserade partnerskap med 40 länder i Europa, Nordafrika, Mellanöstern och Asien. Dessa länder ingår i tre regionala partnerskapsformat, Partnerskap för fred (PFF), Medelhavsdialogen (MD) och Istanbulinitiativet (ICI). Ett antal av partnerländerna i Asien benämns som globala partners men ingår inte i något partnerskapsformat.
