Meny

Avskedsintervju med ambassadör Axel Wernhoff

Efter fyra år som Sveriges främste företrädare i Norge är det nu dags för vår ambassadör Axel Wernhoff att bege sig vidare. Nästa anhalt är Bryssel där han ska leda Sveriges Nato-delegation. Innan avresan har vi passat på att fråga honom lite om hans fyra år i Sveriges bästa grannland. Vad har överraskat? Var är det norsk-svenska samarbetet på väg och vad har han lärt sig?

                                                                                                                                  Ambassadör Axel Wernhoff

Vad överraskade dig mest när du kom till Norge? 
Vet inte om där var några större överraskningar egentligen. Jag är uppvuxen i Värmland och tillbringade många vårvintrar i norska fjällen så Norge var nog bekant på många sätt. Men det är klart, det var länge sedan – 60/70-talet. Rikedomen i landet idag är ju slående, eller jag kanske skulle säga välmåendet. Fast jo, en sak slog mig, det var hur levande krigsåren och ockupationen bevarats i folkminnet. Det är ju helt naturligt egentligen, det var ju ett existentiellt europeiskt trauma som Sverige genom tur, geografi och politiskt manövrerande i mångt och mycket undvek.

Inom vilket område tror du vi kommer vi att se mer norskt-svenskt samarbete framöver och var har samarbetet störst utvecklingspotential?
Jag hoppas vi kan fortsätta att utveckla den redan omfattande handeln – Norge är ju för Sverige den i särklass största exportmarknaden (varor och tjänster). Dryga fem miljoner norrmän är ju viktigare än 80 miljoner tyskar skulle man ju kunna säga. Och Sverige är en av Norges största handelspartner. Vi behöver varandra helt enkelt och är ömsesidigt beroende av varandra. Ja, för att sen inte tala om de otroligt täta mellanmänskliga kontakterna. Sen tror jag det finns utrymme för bättre infrastruktur, kommunikationer mellan våra länder, inte minst järnväg, i norr och i söder för att binda ihop den här halvön vi delar i nordatlanten. I den alltmer oroliga omvärld vi lever i skulle jag gärna se ett än mer fördjupat försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete. Det har skjutit fart men mer kan göras – och det gäller ju mellan samtliga nordiska länder. Slutligen vill jag nämna forskning. Jag tror våra länder har utmärkta förutsättningar att samarbeta inom Life Sciences där även en stor del av framtidens välfärdsindustri kommer att utvecklas. Vi har likartade samhällsstrukturer, åldrande befolkningar och en stark offentlig sektor som beställare av tjänster. Nära band mellan våra resp. politiker, universitet och industri- och kapitalföreträdare är nödvändigt.

Vad tar du med dig för erfarenheter från Norge som du ej hade innan?
Att skidåkning och friluftsliv var viktigt i Norge det visste jag nog, men att det var så. Det närmar sig nästan religion… Men jag ska glatt erkänna att jag blivit en av de mest troende och tillbringat mycket tid i Marka, både sommar och vinter. Jag kommer nog drabbas av ”Marka-syndromet” i Bryssel framöver, längta tillbaka till spåren i Nordmarka, snön, naturen och matpacken i ryggsäcken.

Största skillnaden mellan det Norge du kom till och det land du lämnar?
Jag är imponerad av hur man har hanterat nedgången i oljepriset och den snabba, om än brutala, förändring som oljesektorn genomgick. Det var nog på många sätt en ”blessing in disguise” då man kanske tappade kostnadskontrollen men omställningen genomfördes med mycket fast hand. Sen återstår det väl att se vad som kommer att hända med oljesektorn på sikt, om klimatfrågan påverkar efterfrågan, och när och hur, den framtida nödvändiga strukturomställning norsk ekonomi måste gå igenom. Kanske kan Sverige och den breda industriella tradition vi har bidra?  Blockpolitiken verkar inte lida av samma djupa ideologiska konflikt i Norge som i Sverige. Här är avståndet mindre mellan AP och Höyre. Överlag hettar det kanske inte till lika mycket i norsk politik som i svensk. Olika samhällsproblem som i Sverige utlöser väldiga debatter löses inte sällan i Norge genom att spendera mer pengar. Det är ett effektivt smörjmedel men har förstås sina baksidor.

Norrmän är i regel mycket goda Sverigekännare, omvänt är det ibland sämre ställt. Nämn tre saker du önskar alla svenskar kände till om Norge.
Oj, det var svårt! Jag passar nog på tre saker. Det har ju under de senaste decennierna bott väldigt många svenskar i Norge och de har nog ganska god koll. Men i Stockholm och de s.k. eliterna där är kunskapen om Norge ganska dålig. Stockholm vänder sig ju historiskt österut och mot EU/Europa. Vi glömmer lätt vårt grannland, kanske ibland ömsesidigt med all historisk ballast. Men det händer saker. Norsk TV, film, musik och litteratur kommer nu stort och håller världsklass – inte minst inom dessa områden upptäcker vi nu Norge. Ja, jag skulle nog kunna tillägga mat, inte minst sjömat. När mina föräldrar tog oss barn till Norge på 60-talet så var det inte den kulinariska upplevelsen som drog…

Du brukar säga det som är bra för Sverige är bra för Norge – och vice versa, hur kom du till denna insikt?
Jag har ju tjatat om det där. Jo, när man tittar närmare på djupet och bredden i kontakterna mellan våra länder, ekonomiska, mellanmänskliga och mellan myndigheter så inser man snabbt att våra respektive länders välstånd är beroende av varandra. Om det går bra för Norge – och det gör det ju – så får vi en del av den kakan. Svenska ungdomar får jobb, våra företag exporterar mer. Och det gör det lite schizofrent i mitt jobb som ju handlar om att tjäna mitt lands intressen, egoistiskt om man så vill. Men här är det så att det ligger i vårt svenska intresse att det går bra för Norge. Det finns helt enkelt ett drag av svenskt egenintresse att främja Norge. Detta gäller ju Norge också. Vice versa! Insikt om det bland våra eliter i såväl Oslo som Stockholm vore fint.

Bästa rådet till din efterträdare?
Stockholm är ganska mycket Sverige men Oslo är inte Norge. Res runt i landet. Lägg märke till den levande landsbygden. Den förklara en del av vad som sker i Stortinget (och lyssna gärna då och då på debatterna där). Köp en genser och gå på tur i Marka. Men undvik Birkebeinerne! Det gjorde inte jag och det var slitsamt. Det gör jag nog inte om…

 

Senast uppdaterad 26 sep 2018, 10.48