Meny

Landfakta Kanada

Officiellt namn: Canada
Yta:
9 976 140 km2 (drygt 22 gånger Sveriges yta)
Folkmängd:
36,3 miljoner (2016)
Huvudstad:
Ottawa
Språk: Modersmål: Engelska 57 procent, franska 21 procent (officiella språk), andra språk 20 procent (2011)
Födelsetal: 1,6 (2015)
Statsskick: Parlamentarisk demokrati, konstitutionell monarki, federal stat
Statschef: Drottning Elizabeth II
Generalguvernör (de facto statschef): H.E Julie Payette
Regering: Liberal majoritetsregering
Regeringschef: Premiärminister Justin Trudeau
Utrikesminister: Chrystia Freeland
Politiska partier i parlamentet (partiledare): Liberal Party of Canada (Justin Trudeau), Conservative Party of Canada (Andrew Scheer), New Democratic Party (Jagmeet Singh), Bloc Québécois (Mario Beaulieu), Green Party (Elizabeth May)
Senaste allmänna val: 19 oktober 2015
Nästa allmänna val: Oktober 2019. Premiärministern kan be generalguvernören att utlysa val tidigare.
Aktuell mandatfördelning i underhuset (totalt 308): Liberaler 184, Konservativa 99, NDP 44, Bloc Québécois 10, Gröna 1
Provinser och territorier (huvudstäder): Alberta (Edmonton), British Columbia (Victoria), Manitoba (Winnipeg), New Brunswick (Fredericton), Newfoundland and Labrador (St. John’s), Northwest Territories (Yellowknife), Nova Scotia (Halifax), Nunavut (Iqaluit), Ontario (Toronto), Prince Edward Island (Charlottetown), Québec (Québec City), Saskatchewan (Regina), Yukon (Whitehorse)
BNP: 2028 miljarder CAD (2016)
BNP/capita: 55 868 CAD (2016)
BNP-tillväxt: 1,5 % (2016)
Inflation: 1,4 % (2016)
Arbetslöshet: 7,0 % (2016)
Statsskuld: 98,8 % av BNP (2016)
Bytesbalans: - 51.1 miljarder USD (2016)
Budgetunderskott: - 3,3% av BNP (2016)


Kort historik

Efter tiden som först fransk och sedan brittisk koloni vann Kanada sin självständighet i flera steg. År 1867 antog det brittiska parlamentet den s.k. British North America Act som förenade ett antal provinser till en federation (Confederation) med eget parlament i Ottawa. Det blev kärnan till dagens Kanada. De s.k. Westminsterstatuterna gav 1931 Kanada status som självständig stat. 1965 fick Kanada en egen flagga och 1980 valdes ”O Canada” till nationalsång. Men det var inte förrän 1982, när dåvarande premiärministern Pierre Trudeau ”tog hem” konstitutionen till Kanada, som det brittiska parlamentets formella beslutandemakt över den kanadensiska konstitutionen upphörde.

Geografi och befolkning

Kanada är, efter Ryssland, världens näst största land med en yta ca 22 gånger större än Sveriges. Tidsskillnaden mellan Newfoundland i öster och British Columbia i väster är fyra och en halv timme. Klimatet varierar starkt från milt klimat i södra British Columbia till arktiskt klimat i de norra delarna av landet.

Landet har drygt 36 miljoner invånare, varav ca 80 % är bosatta i en smal remsa längs gränsen mot USA. Resten av landet är mycket glest befolkat och i de tre norra territorierna, med en yta lika stor som hela Västeuropa, finns bara ca 115 000 invånare.

Totalt räknas ca 1,4 miljoner människor till Kanadas urfolksgrupper, som består av indianer (First Nations), inuiter och mestiser, (personer med blandad europeisk och indiansk härkomst). Personer från urfolksgrupperna är överrepresenterade i statistiken över arbetslöshet, alkoholism, kriminalitet och självmord. En förbättring av ursprungsbefolkningens situation ses av många kanadensare som en av dagens mest angelägna politiska frågor.

Kanada har alltid varit ett utpräglat invandringsland. Ungefär en femtedel av landets invånare är födda utomlands. Landet tar idag emot omkring 300 000 invandrare per år, av vilka en stor del är arbetskraftsinvandrare eller deras anhöriga. Under senare år har invandringen från Asien, särskilt Kina, Indien och Filippinerna, dominerat. Därtill ska läggas omkring 80 000 säsongsarbetare som årligen kommer till Kanada för arbete inom bl.a. jordbruket och energisektorn. I samband med konflikten i Syrien höjde Kanada sin flyktingkvot och har sedan 2015 tagit emot mer än 40 000 personer. 

De fransktalande kanadensarna är främst koncentrerade till provinsen Québec. På federal nivå är Kanada officiellt tvåspråkigt sedan 1969.

Inrikespolitisk översikt

Kanada är en federal stat, en parlamentarisk demokrati och konstitutionell monarki inom det Brittiska samväldet. Statschef är Drottning Elizabeth II. Drottningen representeras i Kanada av en generalguvernör, som betraktas som landets de facto statschef. Ämbetet, som är av huvudsakligen ceremoniell och representativ karaktär, innehas sedan oktober 2017 av Julie Payette.

Kanada har en av världens mest långtgående federala strukturer. Landet består av tio provinser, vilka har egna regeringar med vidsträckta befogenheter, samt tre territorier i norra delen av Kanada. Alla frågor som inte uttryckligen definieras som federala i landets grundlag (t ex försvar och utrikespolitik) är provinsernas ansvar. Hit hör exempelvis utbildning, hälso- och sjukvård samt naturresurser. I vissa frågor, t ex immigration och miljö, råder delat ansvar. Även de tre glest befolkade nordliga territorierna har delegerats betydande självstyre, som ökat under senare år.

Parlamentet består av underhuset (338 direktvalda ledamöter) och senaten (105 ledamöter utsedda av generalguvernören på förslag av premiärministern). Senaten har traditionellt rollen som sober second thought, men kan granska, föreslå ändringar i och t o m fälla lagförslag. Senatens framtida funktion är föremål för politisk diskussion.

Av ledamöterna i underhuset är för närvarande 80 kvinnor, vilket motsvarar 24 %. I senaten är 31 ledamöter kvinnor, vilket innebär 30 % (22 platser är vakanta, som en följd av att tidigare premiärminister Stephen Harper i protest mot senatens roll inte föreslog några nya senatorer).

Kanada styrs sedan september 2015 av en liberal (Liberal Party of Canada) majoritetsregering under ledning av premiärminister Justin Trudeau. Oppositionspartierna i storleksordning är Conservative Party of Canada (CPC), det socialdemokratiska New Democratic Party (NDP),  

Valet i september 2015 innebar att Liberala partiet, som tidigare dominerat det politiska landskapet under många decennier, återtog makten efter nästan tio år av konservativt styre. Stephen Harpers konservativa regering fokuserade mellan 2006 och 2015 på ett fåtal profilfrågor såsom olje- och gasexport, säkerhet, lag och ordning (bl.a. skärpta straffskalor för vissa brott) samt immigrationsfrågor (högre andel unga och välutbildade invandrare, skärpta villkor för asylsökande).

I den liberala regering som presenterades i början av november 2015 finns en blandning av nykomlingar och politiska veteraner. Den innehåller representanter från de flesta provinser, är etniskt varierad och uppfyller även vallöftet om att vara könsmässigt jämställd. Kvinnliga ministrar är bland annat Jody Wilson-Raybould för justitie, Kirsty Duncan forskning och vetenskap, Catherine McKenna för miljö och Carolyn Bennett, för frågor som rör urfolksgrupper. Crystia Freeland är sedan januari 2017 utrikesminister då hon efterträdde Stéphane Dion.

Det Liberala partiet gick till val på att tillåta underskott i ekonomin i syfte att genomföra offentliga investeringar. I den regeringsförklaring som presenterades i början av december 2015 konstaterades att prioriteringar bland annat är skattesänkningar för medelklassen och återinförda barnersättningar, investeringar i infrastruktur och offentliga kommunikationsmedel, transparens och offentlighet i administrationen, satsningar på miljö- och hållbarhet, en generösare flyktingpolitik, förbättrade relations med urfolksgrupper, en ändring av den omstridda terrorismlagen C51 och fortsatt stöd i ”kampen mot terrorismen”.

Nationell sammanhållning och provinsen Québecs ställning

Provinsen Québecs ställning i federationen och dess strävan efter självständighet har varit en känslig fråga i Kanada under de senaste årtiondena. Två gånger, 1980 och 1995, har Québecs väljare gått till folkomröstning. Båda gångerna har resultatet blivit ett nej till självständighet, om än mycket knappt 1995. Det är inte aktuellt med någon ny folkomröstning om självständighet för Québec inom överskådlig tid. Québec-frågan är dock ofta närvarande i kanadensisk politik och inte så sällan avgörande för såväl politiska ställningstaganden som valresultat.

Det provinsiella separatistpartiet Parti Québécois säger sig vilja verka för en större de facto självständighet, dvs. beslutanderätt på fler områden, och på sikt formell självständighet. 2014 gick befolkningen i Québec till provinsval. Det sittande separatistiska Parti Québécios, vars politiska fokus var att ytterligare stärka franskans särställning gentemot engelskan genom att införa strängare kultur- och språklagar, förlorade stort mot Québec-liberalerna. Liberalerna, med partiledare Philippe Couillard i spetsen, fick 70 mandat i Québec’s nationalförsamling l’Assenblée Nationale (en ökning med 20 mandat), vilket gav dem egen majoritet.

Nästan 40 % av befolkningen i Québec stödjer tanken på självständighet, starkast stöd återfinns i åldersgruppen 55-64 år, men frågan tycks inte längre vara avgörande för hur väljarna röstar.

Utrikespolitiken

Förbindelserna med USA intar en särställning inom kanadensisk utrikespolitik. Gränsen mellan USA och Kanada är världens längsta landgräns mellan två länder. USA svarar för omkring tre fjärdedelar av Kanadas export och två tredjedelar av Kanadas import. Närheten till USA, i såväl geografisk som ekonomisk mening, präglar kanadensisk politik i de flesta avseenden. Relationen till det stora grannlandet är en central fråga för varje kanadensisk regering, som har att finna rätt balans mellan att markera självständighet och att vårda det som ofta kallas den närmaste bilaterala relationen i världen.

Kanada avslutade sitt militära engagemang i Afghanistan, omfattande cirka 2 800 man, redan i juli 2011. De sista militära styrkorna lämnade dock Afghanistan först i mars 2014. Kanadas engagemang i Afghanistan var fram till tillbakadragandet en av de största utrikespolitiska frågorna i den inhemska debatten. De kanadensiska förlusterna var omfattande, nästan 160 soldater miste livet.

Kanadas engagemang i den NATO-ledda Libyen-insatsen omfattade omkring 630 soldater, ett dussintal strids- och andra flygplan samt en fregatt. Dessutom leddes NATO-insatsen från mars 2011 av den kanadensiske generallöjtnanten Charles Bouchard. Stödet för insatsen var brett hos allmänheten och i parlamentet.

Sedan 2014 har Kanada bidragit med militärplan (bl.a. sex stridsflygplan) och 600 man till den USA-ledda bombinsatsen mot ISIS i Irak. 2015 utökades insatsen till att även omfatta Syrien. 2017 förlängdes insatsen ytterligare två år trots den regeringens tidigare avsikt att avsluta flyginsatserna och ersätta dessa med andra åtgärder inom ramen för koalitionen mot ISIS. Kanada har även en militär utbildningsstyrka i norra Irak.

Vad gäller situationen i Ukraina har Kanada tagit tydlig ställning mot Rysslands agerande på Krim. I mars 2014 suspenderades samtliga militära bilaterala relationer med Ryssland och Kanadas ambassadör i Ryssland kallades temporärt hem till Ottawa. Kanada har infört en rad sanktioner mot Ryssland, både inreseförbud för ett antal personer och ekonomiska sanktioner mot privatpersoner och företag. Sanktionerna har gradvis skärpts och utökats i takt med att situationen i Ukraina förvärrats. Kanada har också placerat enheter och personal i Central- och Östeuropa för att visa solidaritet med Ukraina och förstärka NATO:s gemensamma försvar. 200 soldater skickades till Ukraina hösten 2015 för att hjälpa till med utbildning av den ukrainska armén. Insatsen har stöd av de tre största kanadensiska politiska partierna. Såväl Harper som Trudeau har uttryckt ett starkt stöd för Ukrainas rätt att försvara sin suveränitet samt för den nya regeringens försök att återuppbygga en ekonomisk och politisk stabilitet. Till skillnad från Harper valde dock Trudeau att möta Rysslands president Vladimir Putin för ett bilateralt möte, vilket skedde i samband med G20-mötet i Antalya, Turkiet, i november 2015. Trudeau poängterade då att Kanada under hans ledning visserligen ändrat inställning i en rad internationella frågor, men att Kanada fortfarandestår fast vid uppfattningen att Rysslands inblandning i Ukraina måste upphöra. Situationen i Ukraina har rönt stor uppmärksamhet i Kanada som har en ukrainsk minoritet på ca 1,2 miljoner människor, vilket är den andra största ukrainska diasporan i världen, efter den i Ryssland. 

Både liberala och konservativa Kanadensiska regeringar har historiskt sett drivit en tydligt Israel-vänlig politik. Harper-regeringen beskrev Kanada som Israels bästa vän. I FN och andra multilaterala fora har Kanada flera gånger på senare år agerat och röstat mot vad de uppfattar som ensidig och obalanserad kritik mot Israel. Trudeau har inte för avsikt att förändra relationen, och har även uttryckt att Kanada kommer att stödja Israel oavsett regering.

Kanadas förhållningssätt till Mellanöstern har trots detta reformerats i och med regeringsskiftet i oktober 2015. Kanadas liberala regering har öppnat upp för möjligheter till samtal med bland annat Iran, efter att de diplomatiska relationerna försämrats under Harpers ledning. Detta ligger, liksom mötet med Putin, i linje med den liberala regeringens intresse av att stärka Kanadas utrikespolitiska ställning och bilaterala relationer.

Traditionellt finns många likheter mellan svenska och kanadensiska utrikespolitiska värderingar. Kanada har genomgående fört en multilateralt inriktad utrikespolitik och varit mycket aktivt i FN och andra multilaterala organisationer. Detta var något som förändrades under nästan tio år av konservativt styre. Harpers regering hade en mer återhållsam attityd till multilateralt samarbete än vi vant oss vid från kanadensisk sida. Kanadas misslyckade kampanj för att komma in i FN:s säkerhetsråd hösten 2011 (man förlorade omröstningen mot Tyskland och Portugal) ses av många som en reaktion från världssamfundet mot denna kanadensiska politik. Den nya liberala regeringen ser ett egenvärde i att upprätthålla bilaterala relationer samt i att söka multilaterala lösningar och avtal. Utrikesminister Freeland har uttryckt vikten av att stärka Kanadas röst i globala frågor med fokus på säkerhetspolitik, humanitära frågor och kapacitetsuppbyggnad inom biståndet. Under 2017 inledde Kanada en ”feminist international assistance policy” och följer därmed Sveriges linje med en feministisk utrikespolitisk agenda. 

På det handelspolitiska området förespråkar Kanada frihandel, men bedriver inom vissa sektorer en politik med protektionistiska förtecken, inte minst inom kultur, jordbruk, transport och finansiella tjänster. Kanada har deltagit i de multilaterala frihandelsförhandlingarna i WTO, men har under de senaste åren prioriterat att söka etablera nya handelsrelationer via förhandlingar om bilaterala frihandelsavtal. Handelsavtal med Sydkorea (CKFTA) trädde i kraft i januari 2015, vilket blev Kanadas första i Asien-Stillahavsregionen. Därutöver pågår förhandlingar om frihandelsavtal med flera länder, bl.a. Japan, Indien, CARICOM (den karibiska gemenskapen), länder i Centralamerika (Guatemala, Nicaragua och El Salvador) och Marocko. Sommaren 2014 slutfördes förhandlingarna med EU om ett brett frihandels- och samarbetsavtal (CETA). Toppmötet mellan EU och Kanada i Ottawa den 26 september 2014 markerade slutet på den fem år långa förhandlingsprocessen och under 2017 trädde avtalet provisoriskt i kraft. Trans-Pacific Partnership (TPP) blev färdigförhandlat under den kanadensiska valrörelsen i oktober 2015. I TPP-förhandlingarna deltog tolv länder - däribland Kanada, USA, Mexiko, Australien, Japan och Singapore. USA drog sig dock ur avtalet 2017 i samband med att Trump blev ny president. De övriga elva länderna beslöt sig att fortskrida med avtalet men det råder i dagsläget oklarheter kring ratificeringsprocessen. Både CETA och TPP förhandlades fram under konservativt styre men den nya liberala regeringen tycks ha samma inställning som den tidigare.

Sedan 1994 är ett frihandelsavtal i kraft mellan Kanada, USA och Mexiko (NAFTA). Vissa branscher, bland annat mejeri och bilindustrin, menar att de blir förlorare i den nya internationella konkurrensen, särskilt då förmånliga positioner inom NAFTA genom detta ges upp. Kanadensiska regeringen ser därför över möjligheterna för hur ekonomiskt stöd kan ges till dessa branscher under en övergångsperiod. En oro finns även hos bland annat miljöorganisationer och fackföreningar över hur arbetsrättsliga regleringar och miljöstandarder kommer att påverkas efter att de nya avtalen trätt i kraft. I Kanada pågår därutöver en diskussion om hur landet kan komma att avsäga sig delar av sin suveränitet genom avtalens ISDS-klausuler. Hur möjligheten till att stifta lagar påverkas av dessa klausuler har diskuterats under en längre tid, då provinser har stämts av utländska investerare genom investerarskydden i NAFTA. 

Kanada ratificerade Kyoto-protokollet, men har haft svårt att leva upp till sina åtaganden och gradvis backat från utlovade minskningsmål. I december 2011 valde landet att lämna Kyoto-samarbetet, med motiveringen att avtalet bland annat inte omfattar de länder som förorenar mest i världen, d.v.s. USA och Kina, och således inte fungerar. Kanada ställde sig bakom den icke-bindande Köpenhamnsöverenskommelsen (Copenhagen Accord) och har i enlighet med den anmält ett nationellt åtagande, samma som USA:s, som denna gång innebär en minskning till 2020 med 17 procent av koldioxidutsläppen jämfört med basåret 2005. Detta är en försämring jämfört med det tidigare åtagandet i Kyoto-protokollet. Dessutom tyder det mesta på att Kanada inte heller kommer att nå Köpenhamnsmålet om inte kraftfulla åtgärder sätts in. Det är i första hand på federal nivå som det under konservativt styre har brustit vad gäller de miljöpolitiska ambitionerna. På provinsnivå förs i flera fall en mer progressiv klimatpolitik. Bland annat har några provinser gått samman i ett system med en variant av utsläppsrätter.

Klimatkonferensen COP 21 i Paris förbereddes genom att den federala regeringen mobiliserade provinserna i syfte att nå en ny enhetlig klimatstrategi.  Formellt ändrades inte den tidigare regeringens målsättningar inför klimatmötet, men regeringen uttalade att dessa ska sättas som en lägstanivå inför kommande federal-provinsiella överenskommelser om en ny nationell klimatplan. Trots att utsläppsmålen inte justerades inför mötet i Paris gavs miljöminister McKenna ett starkt mandat. McKenna utsågs till en av facilitatorerna i slutfasen av mötet och stödde aktivt 1.5-gradersmålet. Sammantaget gavs bilden av Kanada som ett av de länder som var pådrivande för ett starkt och bindande dokument i Paris. Utöver 1.5-gradersmålet var en hänvisning till urbefolkningens rättigheter en röd linje för Kanada. En kompromiss nåddes i den senare frågan genom användande av språket i Konventionen till skydd för urbefolkningar. Noteras kan att den kanadensiska närvaron i Paris var betydande omfattande 300 personer.  Trudeau avser att återsamla provinsregeringarna i Ottawa inom tre månader i syfte att fastställa en nationell handlingsplan inklusive reviderade utsläppsnivåer.

Kanadas ekonomi                                                     

Kanada är världens elfte största ekonomi. Landet har kunnat uppvisa en tämligen robust och stabil ekonomi under de senaste åren. I fråga om ekonomisk tillväxt och sunda statsfinanser har Kanada under den senaste femårsperioden varit bland de ledande G7-länderna. Utrikeshandeln (import och export) står för omkring 45 % av landets BNP. Tjänstesektorn sysselsätter omkring tre fjärdedelar av arbetsmarknaden. Råvarusektorn är betydande, med skogs-, olje- och gruvindustrin som de främsta. Även bilindustrin (tillverkning av amerikanska och japanska bilar) är viktig för landets ekonomi. Provinsen Albertas oljereserver är de största i världen efter Saudiarabiens. Med en tidigare hög prisnivå på råolja har man kunnat exploatera de mycket stora tillgångar som är bundna i marken i den s.k. oljesanden, trots att det är en mycket kostsam och energikrävande process. Den kanadensiska oljan kallas Western Canadian Select (WCS) och det genomsnittliga priset under 2016 var 30 USD per fat (WCS handlas vanligtvis i spannet 10 - 15 USD lägre än WTI -West Texas Intermediate), vilket var avsevärt mycket lägre än innan prisfallet då genomsnittspriset låg runt 80 USD per fat. I dagsläget handlas WCS för ca 38 USD per fat. Prisraset orsakade en ökad oro för den kanadensiska ekonomin och föranledde bl.a. Bank of Canada (centralbanken) att sänka styrräntan först i januari 2015 och sedan igen i juli 2015. Så gott som all råolja exporteras till USA, bland annat p.g.a. avsaknaden av pipelines till den kanadensiska öst- eller västkusten. Det har gjort att Kanada tvingats sälja oljan till USA under världsmarknadspris. Regeringens ambition är att bygga ut kapaciteten för pipelines, både söderut, västerut och österut från Alberta, något som dock mött hårt motstånd från bl.a. miljöaktivister, lokalbefolkning och urfolksgrupper, vars traditionella jakt- och fiskemarker dessa pipelines skulle passera. Ett av huvudprojekten, Keystone XL, var tänkt att sammanbinda provinsen Alberta med en existerande pipeline i Nebraska, USA som sedan fortsätter ner till mexikanska gulfen. I februari 2015 la president Obama sitt veto mot projektet och stoppade det planerade bygget på obestämd tid. Projektet Energy East, som var tänkt att bygga ut det existerande nätverket av pipelines avvecklades under 2017 då det också stötte på kraftigt motstånd.  

Efter en negativ tillväxt under 2009, i kölvattnet av den globala finanskrisen, återhämtade sig ekonomin kortsiktigt, bl.a. tack vare stimulansåtgärder om totalt 62 miljarder dollar budgetåren 2009 och 2010. Efter en tillväxt på 3,1 % 2010 bromsade den ekonomiska återhämtningen i Kanada in i takt med den ökande ekonomiska oron i världen. Tillväxten var knappt 1 % under 2015 men har därefter ökat igen. Under det andra kvartalet 2017 var tillväxten 4.5 % och Kanada toppar G7-ländernas framtida utsikter vad gäller ekonomisk tillväxt. Den kanadensiska dollarn var tidigare i nivå med den amerikanska, vilket bidrog till en inbromsning av den ekonomiska återhämtningen, men sjönk under 2014. Sedan dess har värdet legat förhållandevis stabilt. Däremot skapar det låga priset på råolja nya bekymmer, i och med att den federala statens och provinsernas inkomster från exporten sjunker. Arbetslöshetssiffran har efter en kraftig ökning i samband med finanskrisen stadigt minskat och låg under 2016 stabilt på 7.0 %.                  

Många ekonomer talar om ett paradigmskifte i den kanadensiska ekonomin, bort från den traditionellt viktiga tillverkningsindustrin i östra Kanada (främst Ontario och Québec), mot en mer råvarubaserad ekonomi (främst olja och gas, men även mineraler) med tyngdpunkt i de västligare s.k. prärieprovinserna, men med de sjunkande råvarupriserna kan denna förskjutning vara på väg att stanna av.

Det förtjänar att understrykas att Kanada har ett finansiellt system med institutioner som aldrig tillåtits bli lika riskbenägna som de amerikanska. De kanadensiska bankerna är därför fortsatt i gott skick och de fem största bankerna har t.o.m. stärkt sina balansräkningar genom tillskott av kapital. World Economic Forum har rankat Kanadas banksystem som världens stabilaste. Styrräntan sänktes under 2015 från först +1 % till +0,75 % (januari 2015) och sedan till +0,50 %. Sänkningen i januari var den första förändringen av styrräntan sedan 2009 och visade att de lägre oljepriserna påverkade Kanadas ekonomi. Räntan höjdes dock under 2017, först tillbaka till +0.75 % och sedan till +1 % vilket såg som något överraskande. Centralbanken motiverade räntehöjningen mot den höga ekonomiska tillväxten i Kanada under 2017 och ett mer stabilt ekonomiskt läge. Centralbanken har att balansera mellan å ena sidan en räntenivå som inte hämmar den ekonomiska tillväxten och å andra sidan en räntenivå som dämpar hushållens relativt höga skuldsättningsgrad.

EU:s samarbete med Kanada

Kanada är ett land med varaktiga och starka europeiska traditioner. Storbritannien och Frankrike har en särskild ställning i Kanadas historia, men också andra EU-länder har starka band till Kanada, inte minst genom en betydande invandring.

Redan 1976 ingicks ett ramavtal för kommersiellt och ekonomiskt samarbete mellan EU och Kanada. År 1996 tillkom en politisk konsultationsmekanism för överläggningar med Kanada i de frågor som hör hemma i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. På senare år har även tillkommit expertmöten inom olika områden. På politisk nivå hålls regelbundna möten på bl.a. utrikesministernivå.

I maj 2009 lanserades formella förhandlingar om ett Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA). Förhandlingarna, som inleddes i oktober 2009, avslutades under sommaren 2014. I september 2017 trädde avtalet provisoriskt i kraft med nya handelsmöjligheter mellan parterna som följd. Avtalet omfattar inte bara tullnivåer och kvoter utan också förenklingar och liberaliseringar på en rad andra områden i syfte att underlätta för handel, investeringar och olika former av utbyten mellan Kanada och EU.

Förhandlingar avslutades också under 2014 om att uppdatera och uppgradera det politiska ramavtalet från 1976 till ett Strategic Partnership Agreement (SPA), bl.a. i syfte att inkludera s.k. politiska klausuler om demokrati, respekten för mänskliga rättigheter och kampen mot spridning av massförstörelsevapen.              

Relationerna Kanada-Sverige

Vid den senaste folkräkningen 2011 uppgav drygt 340 000 kanadensare att de hade, åtminstone delvis, svenskt ursprung. Huvuddelen är tredje generationens svenskar. I samma folkräkning framgår att omkring 7500 personer har svenska som modersmål och att ca 5300 av dessa är invandrade från Sverige och permanent bosatta i landet (resten är födda i Kanada). Merparten av de svenska invandrarna, såväl historiskt som i nutid, har bosatt sig i västra eller centrala Kanada; i British Columbia, Alberta, Saskatchewan och Manitoba. Många finns även i Toronto-området. Antalet svenskar med tillfälligt uppehållstillstånd för studier eller arbete brukar ligga kring 1000 per år. Sedan några år finns en bilateral överenskommelse mellan Sverige och Kanada (Canada-Sweden Youth Exchange Program), som gör det möjligt för ungdomar från de båda länderna att få arbets- och uppehållstillstånd för upp till ett år enligt ett förenklat förfarande. Av den kanadensiska gränskontrollstatistiken framgår att lite drygt 40 000 svenskar årligen besöker Kanada.

Den mest uppmärksammade gruppen svenskar i Kanada är utan tvekan de svenska ishockeyspelarna, som framgångsrikt spelat och spelar för kanadensiska lag i NHL. Säsongen 2016/2017 spelade 21 svenskar i de kanadensiska lagen (och ett sjuttiotal i NHL totalt).

Bland uppmärksammade svenskar upptar Raoul Wallenberg en särställning. Wallenberg utsågs 1985 av det kanadensiska parlamentet till landets förste hedersmedborgare, en ära som därefter vederfarits endast fem personer. Sedan år 2002 har den 17 januari officiell status som Raoul Wallenbergs minnesdag i Kanada.

Det bilaterala samarbetet och besöksutbytet

Förbindelserna mellan Sverige och Kanada är mycket goda och graden av samsyn är ofta hög.

Sverige har en utlandsmyndighet i Kanada, ambassaden i Ottawa. Honorärkonsuler finns på nio orter runt om i landet. På tre av dessa orter; Montreal, Toronto och Vancouver, assisteras konsulerna av kanslier med av ambassaden finansierad personal. Business Sweden (f.d. Exportrådet) har ett handelskontor i Toronto, som samarbetar nära med ambassaden i Ottawa. I Toronto finns även en svensk-kanadensisk handelskammare.

Kanadensiskt statsbesök ägde rum i Sverige i februari 2017 (och dessförinnan 1982), och det svenska kungaparet avlade statsbesök i Kanada 1988 och 2006. Statsminister Göran Persson besökte Kanada 2003 och den dåvarande kanadensiske premiärministern Jean Chrétien besökte Sverige i samband med det svenska ordförandeskapet i EU 2001.

Ett antal svenska statsråd och statssekreterare har avlagt bilaterala och andra besök under de senaste åren, liksom ett stort antal riksdagsutskott, enskilda riksdagsledamöter, utredningar och svenska myndigheter.

Utöver det utbyte som sker på officiell statlig nivå finns också livliga kontakter mellan svenska och kanadensiska kommuner, regionala myndigheter, intresseorganisationer, universitet och högskolor samt andra offentliga såväl som privata aktörer, vilka alla bidrar till det intensiva och kontinuerliga kunskaps- och erfarenhetsutbyte som äger rum mellan Sverige och Kanada. Ett vanligt tema för kanadensiska besök i Sverige är miljöfrågor och miljöteknik samt på senare tid hälso- och sjukvård medan svenska delegationer ofta vill lära av kanadensiska erfarenheter på migrations- och integrationsområdet.

Handelsutbytet

Värdet av den svenska exporten har under de senaste fem åren stadigt ökat och uppgick under 2016 till 15,7 miljarder. Detta gör Kanada till Sveriges omkring 20:e största exportmarknad. Den totala importen från Kanada uppgick till ca 9,8 miljarder kronor 2016 Kanada hamnar dock inte på listan över våra 30 största varuleverantörer. Även värdet på utländska direktinvesteringar mellan länderna ökar.

De största produktkategorierna som exporteras från Sverige till Kanada är läkemedel, mineraloljeprodukter, telekomutrustning, bilar, maskiner och apparater samt järn och stål. I den andra riktningen märks bl.a. maskiner och apparater, flygplan, mät- och kontrollinstrument samt koppar.

Enligt ambassadens uppskattning finns omkring 100 svenska dotterbolag etablerade i Kanada och ännu fler svenska företag är representerade genom distributörer. Dessa anställer omkring 20 000 personer i Kanada. Flera av de svenska företagen har varit etablerade sedan många år som leverantörer av maskiner och utrustning till Kanadas råvarubaserade industri. Störst av de svenska företagen är Securitas och Ericsson, följda av bland andra IKEA, Volvo, H&M och Sandvik. Ericsson bedriver FoU-verksamhet i landet. Även gratistidningen Metro finns etablerad i Kanada. Enligt Kanadas ambassad i Stockholm finns det 85 kanadensiska företag i Sverige.

Hemsidor

Business Swedens (tidigare Exportrådets) kontor i Toronto: http://www.business-sweden.se/Export/Marknader/Amerika/Kanada/

Svensk-kanadensiska handelskammaren i Toronto: www.sccc.ca

EU:s kontor i Ottawa: www.delcan.ec.europa.eu

Kanadensiska regeringen: www.gc.ca

Kanadas ambassad i Stockholm: http://www.canadainternational.gc.ca/sweden-suede

Sveriges ambassad i Ottawa på Twitter och Instagram: @SwedenInCAN

Sveriges ambassad i Ottawa på Facebook: https://www.facebook.com/EmbassyofSwedeninOtta

Senast uppdaterad 20 mar 2018, 13.27