Meny

Mänskliga rättigheter

Arbetet med mänskliga rättigheter vid Sveriges representation i Genève består av att främja och försvara de mänskliga rättigheterna generellt och de svenska prioriteringarna specifikt vid FN:s människorättsorgan i Genève.

Främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna är en integrerad och central del av den svenska utrikespolitiken. Den präglar Sveriges agerande i globala och regionala fora och genomsyrar de bilaterala kontakterna med andra länder och det civila samhället. Grunden i allt arbete med mänskliga rättigheter utgörs av regeringens åtta prioriteringar för mänskliga rättigheter: demokratibyggande, stärkande av yttrandefriheten, avskaffande av dödsstraffet, bekämpande av tortyr, bekämpande av summariska avrättningar och godtyckliga frihetsberövanden, värnande av rättsstatens principer, värnande av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt samt bekämpande av diskriminering. Exempel på fokusområden är skydd och främjande av mänskliga rättigheter, särskilt yttrandefrihet, på internet, motverka diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet, liksom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

OHCHR – FN:s kontor för mänskliga rättigheter
OHCHR är kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och har uppdraget att skydda och främja alla mänskliga rättigheter i nära samarbete med regeringar, övriga FN-systemet, civilsamhället och andra aktörer. Regeringar har det primära ansvaret för att främja och skydda mänskliga rättigheter inom sina länder, men OHCHR bistår staterna i efterlevnaden av ländernas människorättsåtaganden. Kontoret stöttar även FN:s människorättsmekanismer som FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR-rådet) och fördragskommittéerna, främjar rätten till utveckling, koordinerar FN:s människorättsutbildningar och informationsaktiviteter samt stärker mänskliga rättigheter över hela FN-systemet. Huvudkvarteret ligger i Genève och kontoret är en del av FN-sekretariatet och inrättades 1993. Högkommissarie för mänskliga rättigheter är sedan 2018 Michelle Bachelet från Chile. Sverige är en av de största givarna och har löpande och nära kontakter med OHCHR.

FN:s råd för mänskliga rättigheter
FN:s råd för mänskliga rättigheter är ett mellanstatligt organ som inrättades 2006 samtidigt som FN avskaffade den tidigare kommissionen för mänskliga rättigheter. MR-rådet håller sessioner tre gånger per år, men möts vid fler tillfällen vid behov om akuta situationer där mänskliga rättigheter kränks uppstår, t.ex. i fallet med konflikterna
 i Syrien och Libyen eller för att diskutera särskilda teman som kopplingen mellan FN:s hållbarhetsmål och mänskliga rättigheter. MR-rådet har 47 medlemmar som väljs för tre år. Alla FN:s medlemsländer kan kandidera till MR-rådet och platserna fördelas mellan de fem geografiska grupperna i FN. Gruppen med västeuropeiska och andra stater, där Sverige ingår, har sju platser. De stater som inte är medlemmar är observatörer i rådet, däribland Sverige. Stater deltar i diskussioner och förhandlingar oavsett om man är medlem eller observatör. Dock kan bara medlemmar rösta om en fråga tas till omröstning, vilket sker då och då. MR-rådets uppdrag är att främja universell respekt för de mänskliga rättigheterna och behandla situationer där de mänskliga rättigheterna kränks och avge konkreta rekommendationer om detta. Mandat för specialrapportörer upprättas och förlängs genom beslut i MR-rådet. MR-rådet bidrar även till ett förebyggande av kränkningar av mänskliga rättigheter genom att främja utbildning, tekniskt bistånd och kapacitetsstöd. 

UPR (Universal Periodic Review)
UPR (Universal Periodic Review) är en mekanism i MR-rådet där FN:s medlemsländer återkommande granskar situationen för mänskliga rättigheter i alla världens länder. Syftet är att ge möjlighet att belysa problem och ge rekommendationer till förbättringar. Varje stat granskas vart fjärde år. Under UPR-sessionerna får den granskade staten presentera situationen för mänskliga rättigheter i landet. Därefter hålls en dialog där andra stater kan ge rekommendationer och kommentarer. Stater kan även skicka in frågor på förhand inför en granskning. Den granskade staten kan välja att godta eller inte mottagna rekommendationer. Rekommendationerna erbjuder en bas för fortsatt dialog och uppföljning på ett konkret sätt. Sverige har granskats 2010 och 2015 och kommer genomgå sin tredje granskning i januari 2019.

Specialrapportörerna
En särskild mekanism som MR-rådet förfogar över är de så kallade ”specialprocedurerna”, vilket är de olika specialrapportörerna och de oberoende experterna. Det
 finns nu 44 tematiska (t.ex. gällande yttrandefrihet, religionsfrihet och summariska avrättningar) och 12 landspecifika mandat (t.ex. Iran, Nordkorea, Eritrea och Belarus). Specialprocedurerna består av oberoende människorättsexperter som rapporterar årligen till MR-rådet från deras respektive tematiska eller landspecifika perspektiv. Det är en central del i FN:s människorättsmaskineri som med stöd från OHCHR bl.a. genomför landbesök och agerar vid individuella fall eller frågor av en bredare strukturell natur genom att skicka kommunikationer till stater och andra för att uppmärksamma dem på eventuella brott mot de mänskliga rättigheterna. 

Fördragskommittéer
Fördragskommittéerna är instiftade för att övervaka implementeringen av de främsta internationella människorättsfördragen. De består av oberoende experter och bistås av OHCHR. Fördragskommittéerna är:

- Människorättskommittén (övervakar konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, ICCPR)

- Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR)

- Kommittén för elimineringen av rasdiskriminering (CERD)

- Kommittén för elimineringen av diskriminering mot kvinnor (CEDAW)

- Kommittén mot tortyr (CAT)

- Underkommittén för förebyggandet av tortyr (SPT)

- Kommittén för barnets rättigheter (CRC)

- Kommittén för migrantarbetare (CMW)

- Kommittén för personer med funktionsnedsättnings rättigheter (ICRPD)

- Kommittén mot påtvingade försvinnanden (CED)

 

Alla stater som ratificerat konventionen i fråga är ålagda att rapportera regelbundet till fördragskommittéerna om efterlevnad av respektive konvention. Utfrågningar äger sedan rum mellan fördragskommittéerna och staten. Sverige har ratificerat alla utom CMW och CED