Till svenskar som bor i Turkiet

30 sep 2022

Det har nu gått en dryg månad sen jag kom tillbaka till Ankara efter sommaren, och jag får erkänna att semestern redan känns ganska avlägsen. Verksamheten har tagit fart ordentligt. Ambassaden hade förstås en hel del att göra under den tid som röstningen pågick här före valet, och antalet inkommande delegationer från Sverige ökar ganska snabbt. För att bara nämna ett par exempel.

Merparten av mina veckor i Sverige handlade om semester, primärt i Bohuslän. Men jag hann också med några möten i Stockholm. Ett av dem gladde mig alldeles särskilt. Min fru Karin och jag blev bjudna på lunch av Turkiets nye ambassadör, Yönet Can Tezel och hans hustru Ave i det turkiska residenset på Djurgården. Vi lärde känna varandra här i Ankara, och jag är väldigt glad över att vi har etablerat en så bra kontakt sinsemellan. Våra ambassader har mycket att vinna på ett ännu närmare samarbete under åren framöver.

Tillbaka i Ankara fortsätter ambassaden och jag själv förstås att arbeta med Nato-processen, där vi nu är inne i det skede då medlemsländerna godkänner – ratificerar – de svenska och finska anslutningsprotokollen. Parallellt arbetar Sverige och Finland tillsammans med Turkiet för genomförande av det gemensamma s.k. memorandum bl.a. om ett närmare samarbete och bekämpande av terrorism som våra tre länder undertecknade vid Nato-toppmötet i Madrid.

Som en del av er kanske har sett på Facebook gjorde min fru Karin och jag – tillsammans med vår medarbetare Nurettin Altundağ – nyligen ett fyradagars besök i Mardin och Şanlıurfa i sydöstra Turkiet. Det var en helt fantastisk upplevelse. Mardin ligger högt beläget med en svindlande vacker utsikt över det mesopotamiska landskapet nedanför. Så mycket att uppleva både i och utanför staden. Museer, gränder, basarer, kloster.

I Şanlıurfa hade vi ett givande samtal med guvernören, Salih Ayhan, bl.a om stadens stora potential för turism men också om det generösa flyktingmottagandet. Man har tagit emot flera hundra tusen syrier. Vi fick sedan tillfälle att besöka ett Sida-finansierat projekt som drivs av FN:s befolkningsfond, UNFPA, och som erbjuder stöd till flickor och kvinnor från flyktinggruppen i form bl.a. av rådgivning kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Detta s.k. “safe space” var i sin tur inrymt i ett hälsocenter för migranter som får finansiering av EU (och därmed också från Sverige) och dess omfattande flyktingprogram FriT. Väldigt inspirerande att uppleva och få samtala direkt med en grupp kvinnor som berättade om vad stödet hade betytt för dem personligen.

Şanlıurfa är identiskt med Ur som jag hörde talas om redan i småskolan på 60-talet – den stad där Abraham föddes, en centralgestalt i tre religioner: islam, judendomen och kristendomen. Redan detta har en betydande dragningskraft på turister. Men det finns mer att uppleva. Strax utanför Şanlıurfa ligger Göbeklitepe, en arkeologisk utgrävningsplats där en 12 000 år gammal civilisation har upptäckts och ett av Unescos världsarv.

12 000 år, tanken svindlar. Detta var alltså långt före Stonehenge, pyramiderna, för att inte tala om vår egen stenålder. Jag lovade guvernören att berätta om Göbeklitepe närhelst jag kommer åt. Och det gör jag mer än gärna. Jag kan varmt rekommendera ett besök.

September månad avrundades sedan dels med ett kort besök i Istanbul för ett event (med kräftor) tillsammans med handelskammaren, dels planeringsdagar i Bolu för all personal vid ambassaden, generalkonsulatet i Istanbul, Business Sweden och det svenska forskningsinstitutet. Äntligen kunde vi träffas, hela vårt team i Turkiet, för att diskutera och planera vårt arbete framöver. Och inte minst lära av varandra och lära känna varandra bättre. Min kollega, generalkonsul Peter Ericson, och jag var väldigt nöjda efteråt. Vi har talat om behovet av detta så länge, samtidigt som pandemin har lagt hinder i vägen. Men nu blev det äntligen av.

Oktober blir en händelserik månad, Jag vågar knappt bläddra i kalendern, får ta en dag och en vecka i taget. I morgon, lördag, öppnar parlamentet, och diplomatiska kåren är inbjuden liksom förra året. Jag ska förstås vara där. Sen har vi en rad besökare på ingång. Och längre fram ska jag åka till Van med mina nordiska kolleger, förhoppningsvis också till Samsun vid Svarta Havet med mina EU-kolleger.

Och vi kommer ju också att få en ny regering på plats i Sverige. Även det kan hända den kommande månaden. Vi får se. Det har förstås sin inverkan också på oss som representerar Sverige här i Turkiet.

Spännande och intressant att vara här är det verkligen, varje dag.

Bästa hälsningar

Staffan Herrström
Ambassadör

Senast uppdaterad 30 sep 2022, 12.48