Utvecklingen i Kambodja

Utvecklingen i Kambodja

Den ekonomiska tillväxten och utvecklingen i Kambodja har varit snabb under hela 2000-talet och sett i ett längre tidsperspektiv har stora framsteg gjorts. Antalet fattiga har minskat, men landet har fortfarande svaga demokratiska traditioner, och det förekommer kränkningar av mänskliga rättigheter och omfattande korruption. Det politiska klimatet har försämrats kraftigt sedan hösten 2017.

Kambodjas långsiktiga utvecklingsmål är att uppnå status som högre medelinkomstland 2030 och höginkomstland 2050. Kambodjas nuvarande fattigdomsstrategi, National Strategic Development Plan, fokuserar på ökad ekonomisk tillväxt och sysselsättning, ett stärkt rättsväsende, stärkta demokratiska institutioner och förbättrad social service. Utöver sin egen strategi har Kambodja antagit de Globala målen för hållbar utveckling som gäller från 2016 till 2030.

Hög ekonomisk tillväxt

Kambodja har haft en ekonomisk tillväxt på över sju procent per år det senaste decenniet och den öppna arbetslösheten är låg. En stor del av den arbetsföra befolkningen är dock verksam inom den informella ekonomin. Jordbruks-, textil-, turism- och byggnadssektorn är viktiga drivkrafter för den ekonomiska tillväxten. Basen för den kambodjanska ekonomin i sin helhet är samtidigt relativt snäv. Produktiviteten och specialiseringen inom exempelvis textilsektorn måste öka för att Kambodja i framtiden ska kunna hävda sig i internationell konkurrens.

Tillväxten och övergången från ett postkonfliktland till en mer stabil situation har inneburit stora förbättringar för Kambodjas befolkning.

Kambodja uppnådde delar av Milleniemålen. Fattigdomen mer än halverades mellan 2004 (53 procent) och 2012 (17 procent). I dag skrivs 96 procent av alla barn in i grundskolan, nästan lika många flickor som pojkar. Barna- och mödradödligheten har minskat, men den offentliga sjukvården lider fortfarande av stora brister. Stora problem återstår även vad gäller exempelvis näringsstandarden hos barn, kvinnors representation i beslutsfattande organ och skyddet av miljön. Sårbarheten är hög och de sociala skyddsnäten är svaga. Även om den ekonomiska tillväxten också kommit fattiga till del är de ekonomiska klyftorna i landet djupa och växande.

Krig och skräckvälde har lämnat djupa sår

De många åren av krig och skräckvälde har lämnat djupa sår i landets befolkning. Den extrema vänsterrörelsen Röda khmererna tog makten 1975 under ledning av Pol Pot och omkring två miljoner kambodjaner uppskattas ha mördats eller dött av svält och andra umbäranden.

Röda khmererna drevs bort när landet invaderades av Vietnam 1978 och en socialistisk stat av vietnamesisk modell bildades. Dock pågick ett lågintensivt inbördeskrig fram till 1999. Efter krigsåren var landets infrastruktur sönderslagen.

Kambodja antog 1993 en konstitution där det är stadgat att landet ska erkänna och respektera de mänskliga rättigheterna. Alltsedan FN:s administration av Kambodja genom UNTAC i början av 1990-talet finns institutioner och mekanismer och inte minst en stor mängd internationella och lokala civilsamhällesorganisationer inom området mänskliga rättigheter för att både stötta och övervaka situationen för de mänskliga rättigheterna i landet.

Kambodja har ett pluralistiskt och aktivt civilsamhälle som spelar en viktig roll i landet. De arbetar såväl för att förändra samhället på lång sikt som att driva olika former av offentlig och social service.

Kränkningar av de mänskliga rättigheterna sker dock fortfarande. Begränsningar finns exempelvis i pressfriheten, demonstrationsfriheten och rättssektorn. Tillgång till och användandet av sociala medier, i synnerhet Facebook, är omfattande och medger omedelbar spridning av information.

Sedan 1993 har regeringsmakten innehafts av Cambodian People’s Party (CPP) som under ledning av premiärminister Hun Sen utvecklat ett alltmer auktoritärt styre. Valet i juli 2013 skakade om politiken i Kambodja. Oppositionen gick starkt fram och ansåg sig ha vunnit valet. Anklagelser om valfusk ledde till omfattande folkliga protester som småningom tvingade fram en kompromiss.

Försämrad politisk situation

Politiskt fanns fram till sommaren 2017 en positiv rörelse mot ökad öppenhet och förbättrad samhällsstyrning. I samband med att regeringspartiet (CPP) såg sin maktposition hotas av oppositionspartiet Cambodia National Rescue Party (CNRP) inför parlamentsvalet i juli 2018, vidtogs flera åtgärder som inneburit allvarliga bakslag för den demokratiska utvecklingen i landet samtidigt som de auktoritära tendenserna blivit tydligare. Särskilt märkbart har varit Högsta domstolens beslut 2017 att upplösa CNRP och förbjuda ledande företrädare att arbeta politiskt. Andra åtgärder i samma riktning var häktning och åtal av CNRP-ledaren Kem Sokha och ett ökat tryck mot de delar av det civila samhället som arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter samt medier. Även om den kambodjanska regeringen fortsatt är villig till samtal och dialog, inte minst vad gäller exempelvis miljö- och klimat, investerings- och arbetsmarknadsfrågor, men också inom området mänskliga rättigheter, där dialogen med OHCHR och den särskilda rapportören för mänskliga rättigheter fortsatt.

I ljuset av bakslagen för den demokratiska utvecklingen i Kambodja gjordes 2017 och senare anpassningar av biståndet. Dessa avsåg inte minst:

Ökat stöd och anslag till de av våra samarbetspartner som särskilt fokuserar på frågor som relaterat till demokrati och mänskliga rättigheter.

Inga nya insatsavtal inom utvecklingssamarbetet sluts som innebär att det kanaliseras finansiella resurser direkt till staten, med undantag för stöd till utbildning och forskning. Konsekvensen av detta var att det direkta stödet till decentraliseringsreformen avslutades, vilket i sin tur var kopplat till upplösandet av CNRP och att det demokratiska underlaget på lokal nivå de facto upphörde.

Offentligt kommunicerade ställningstaganden, såväl enskilt som inom ramen för EU. Intensifierad dialog där redan upparbetade kontaktytor erbjuder möjligheter till påverkan, vilket framför allt sker med fackministerierna och ofta är samordnat inom EU-kretsen.

Nära samråd med samarbetspartner inom givarsamfundet om gemensamma förhållningssätt och, vid behov, samordnade åtgärder.

Ytterligare ökat moraliskt stöd och närvaro i förhållande till utsatta demokratiförsvarare. Ambassaden har varit en av de mer aktiva aktörerna i relation till enskilda organisationer som arbetar med rättighetsfrågor.